Aftonbladet – 4 augusti 1864, sida 2

— Det nya lustspelet af Hedberg: Frivilliga och Moitvilliga, har redun gätt tre gån ger öfver scenen på Humlegårdsteatern och her tillvunnit sig ett gunska lifligt bifall. Redan styckets namn låter una, att den fri villiga folkbeväpningen i detsamma beröres. så ir också förhållandet. Författaren hu: tecknat, å ena sidan det fosterlundssinne och den hänförelse, som sumiar de frivilligt under fanorna, ä den andra det motständ. som den frivilliga beväpuingen rönt och i viss mån ännu röner dels från det oitta hycklandae, på sabbatens vanhelgande ro pande fromleriets sidu, dels från åtskilliga, hufvudsakligen äldre, personer, hvilkas mot stånd kommer sig helv enkelt af obenägen heten mot allt nytt, mot ullt som icke fonns ?j deras unga dar, Hulvudtigurerna bland de motvilliga, en skenhelig och lägsinnad prest, ett slags Tartuffe i protestantisk prestkafrun, och en gammal borgare, hederlig och bra karl för resten, äro al författaren tecknade con amore. Båda karaktererna äro väl hållna och konseqvent genomförda Mot de i pjesen framställda frivilliga skulle vi deremot vilja anmärka en väl sto böjelse att bälla tal och falla in i hög pa hos. Måhända her författaren äfven afsin förmåga att naturtroget teckna karakteristiska figurer och scener låtit förleda sig ati väl lävge dröja vid åtskilliga såduna, som med handlingen i pjesen stå i ett myckei löst samband eller i sjelfva verket ligga alldeles utanför densamma. Uuörandet är i allmänhet ganska godt. Den gamla borgargubben med sina originella tasoner och sitt stereotypa: De ä de de ! framställes af hr Lagerqvist på ett särdeles lyckligt sätt. Presten bar 1 hr Lichtenberg äfven fått en ganska god represenvant, ehuru mon måhända skulle kinna anRosa STUN SIRENEN SERNER NN IOK SATSA ENA