Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 3

ders allvarligaste uppmärksamhet. Ty skall det så fortfara, under sken af att icke något tvång skall läggas på tanken och den fria forskningen, då införes elfva verket ett annat slags tanke: tvång, hvilket isynnerhet träffar dem, som allraminst äro förberedda på att emotstå detsamma. nemligen de flesta af landets bildningssökande ynglingar. Men det verkligen så, att man vill utsträcka lärofriheten eller läro-obundenheten så längt som till rättigheten att utlära hvilken moral och hvilken religion som helst, så låt det ske öppet och genom förändring af bestämd lag. men låt då också den, som icke har samvete att öfvergilva sina fäders troslära, få den lärofriheten sig tilltörsäökrad, att icke tvin gas att låta sina barn examineras af lärare med en sådan öfvertygelse som oivan antydts. Hvad vidare de två nu omhandlade sökandes vetenskapliga förtjenster angår. så äro dessa genon? de företedda betygen berömligen vitsordade Visserligen innehåller professor Ribbings antörande vid kompetensbetinkandets uppsättande ätskilliga svåra anmärkningar mot en de junkten Atzelii skrifter. men vigten af dessa sy nes mig till största delen upphätvas dera icke allenast filosofiska fakultetens flera gånger förnyade tjenstebetyg för honom städse äro högst fördelaktiga. utan älven. att till och med en at denna fakultets veteraner och hviikens auktoritet i dessa saker väl icke lär sättas i ga, i yngre dagar till filosofiska fakultetens protokoll af den 16 Okt. 1844, om honom yttrat sig med dessa ord: — — — att då adjunkten Afzelius för sitt berömliga och nitiska bemödande att utbreda och lifva sin vetenskaps stulium och kän nedom inom värt fädernesland utan tvifvel förtjenade uppmuntran och understöd i stället för hkgiltighet och hatda uppofiringar — — — — hvilka ord filosofiska fakulteten gör till sina. hvarefter den för egen del tillägger: och anser fakulteten detta dess omdöme vara en välför tjent bekräftelse på det bifallj hvarmed adjunkten Alzelius såsom författare i sin vetenskap gjort sig känd. Prof. Ribbing har vidare anfört, att under en föregående söknmgsstrid och vid ett annat universitet anmärkningar hatva blifvit gjörd: emot vissa af adjunkten Afzelii arbeten. Vore dessa de enda. hvilka han åstadkommit. så skulle de: anklagelser för mer eller mindre ordagranna refereringar af andra författares ord. m. m. måhända hafva större vigt än nu. då. efter hvad jag medelst anförande al filosofiska fakultetens och prof. Boströms helt annorlunda iydande ord i det ofvan anförda protokoliet at år 1844 nyss sökt visa. han derjemte utgifvit värdefulla arbeten mom sin vetenskap s menar isynnerhet hans begge specimina: Dissertatio Aristotelicam gummi boni notionem exponens och Doctrine Aristotelicx de inspectatione actionum expositio), hvilka. liksom hans läroböcker i logiken och psykologien, tillvunnit sig både utoch inländske lärdes och skolmäns fulla erkännande. Adjunkten Afzelii arbeten behandla till största delen ämnen inom den praktiska filosofien samt äro vida flera, än prof. Sahlins, hvilka. med ett undantag, röra sig inom den teoretiska filosofiens område. Då docenten Engstrand både till tjenstemeriter och vetenskaplig verksamhet är sina begge medsökande underlägsen, måste jag ställa honom efter dem begge. På nu anförda grunder är det, som jag, på det underd. förslaget till den lediga professuren i praktisk filosofi, mco suftragio, uppsätter: uti första rummet, adjunkten i teoretisk och praktisk filosofi. doktor Fr. Georg Afzelius; i andra rummet, professorn i teoretisk filosofi, d:r Yngve Sahlin. och i tredje rummet, docenten i praktisk filosofi, d:r C.J. H. Engstrand. (Forts. följer.)