Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 3

usk nloson, d:r C. J. HH. Engstrand. (Forts. följer.) PASTE Btt presterligt sätt att helga sabbaten. Man erfar från flera håll, buru åtskilliga prester med stegradt nit fordöma insättningar I sparbanker om söndagarne, ångbåtsoch jernvägsresor, skarpskytteöfningar m. m., äfven då dessa förenas med gudstjenster; men aldrig hör man den andliga nitälskan uppresa sig mot de s. k. offren? ill presterna vid sjeliva gudstjensten och sjeliva altaret, under psalmers afsjungande, eller mot de ofta smutsiga preludierna till dessa ofter från den för tillället tjenstgörande presten, som sålunda ohelgar ej blott dagen, utan äfven gudstjensten och det för densamma inrättade samlingsrummet. Så som ett exempel på detta slags sabbatstirande må anföras följande föredrag af en prest, som vill vara företrädesvis renlärig, rätt-trogen och biblisk, upptecknadt af trovärdig person: Kristlige åhörare ! Eder är kunnigt. att jag inom några daga skall till min hemort. I veten äfven huru — och huru mycket Guds ord jag eder I nat. Loivad vare Herran för kraften härtill! Många af eder ha uppmuntrat mig till att beett afskedsofter. Andra ha lofvat erkänsla skildt besvär i och för deras skull. Ack skap! Fastän somliga lägga en Jipå altaret, så är det likväl bevis på god vilja mot mig, och derpå, att de värdera Guds ord mera, än de som aldrig offra. Det är mitt nöje och en fägnad att ha många vänner. När mångas ofter blir samladt, så blir det ansenligt i denna folkrika församling. Jag gör mer afseende derpå. att många offra, än derpå att någon berömmer mig; ty offret är ett vänskapsprof i välmening, som har kommit af en god afsigt; men smickret skadar. Jag ut beder mig den hedern att tå tacka för edert vänskapsprot. Eder vänskap mot mig skall förvaras i ett lifligt minne. Jag vet, att flera af eder ha vilja, f förmågan saknas; men litet af en god vilja är mig till stor fägnad och skall bära frukt i det himmelska vedergällningslandet. En del eller hela offret ärnar jag använda till ett minne af eder allmänna vänskap. Kristlige, kristlige åhörare! Ryktet om eder allmänna hederskänsla och bevisningar och skyldighetstjenster mot de själ sörjare, som varit här, har förnöjt och smickrat dem. så att de detta omtalat på flera ställen. Jag har erfarit motsatsen, fastän jag förkunnat renare Guds ord, än somliga af dem, kanske än alla. Det I hört. skolen I göra räkenskap för. Då blir räkenskapen svår, om I icke följt vägvisningen till de eviga fridshusen, hvarest belöningar utdelas, efter som de trogna handlat med Guds ord och Guds ords tjenare. Gud och nästan. Då skall edert derintill sofvande otrogna samvete säga: Jag har försummat skyldig kärleksbevisning både mot Gud och nästan; nu måste jag evigt ångra, att jag glömt Guds ord. Gifver Gudi det Gudi tillhörer. Den som förkunnar Guds ord, tillhör Gud. Arbetaren är sin lön värd; men jag har förhållit arbetaren dess lön, fastän Herren har så skickat, att de som förkunna evangelium, skola hafva sin näring af evangelio. Den som undervisad varder med ordom, han dele allt godt med honom, som honom undervisar. Somliga af eder ha icke allenast delat med sig af det lekamliga goda, utan ock af det andliga. Lönen väntar på dem i det rätta vedergällningslandet. Den som icke utsått, får icke uppskära; men den som sått, får också uppskära. Herren lönar efter gerningarnes frukt. Jag tackar blott dem af eder. som velat hedra mig med offer eller med någon ersättning för mitt besvär. Om dessa har jag mera förhoppning i afseende på deras eviga salighet: icke tör gåfvan, men för det kännemärke, som med heserkänslan följer. nemligen att en sådan vän har följt Guds ord i Romarenas tolfte. Varen ingen prest något skyldige. Gifven dem heder, som heder tulhörer. Arbetaren är sin lön värd. Kärleken är lagens fullbordan. De, som hvarken vilja offra till kyrkoherdar eller komministrar eller aldrig till någon prest, de raga sig med denna försummelse ve, såsom profeten Jeremias säger: Ve honom. som sin nästa förintet arbeta låter och icke gitver honom sin lön. Dessa skola på sista dagen göra räkenskap för denna försummelse, men isynnerhet derföre att de föraktat Guds ord och Guds ords tjenare, då de icke hatt Gud för ögonen, och ännu mindre iärarens varningar och förmaningar. De skola höra detta Jesu yttrande: Kaster denne onde tjenare, som dolde sitt pund och icke fick det vexlare i händer — kaster honom i det yttersta mörkret. Men du gode och trogne tjenare, gack in i din Herras glädje; du slipper att evigt ångra, att du icke gjort hvad du kunnat göra för att bevisa kärlek emot Gud och nästan.