Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 3

gitvit till dekanu denne till rektor, eller han diarier afgilvit, men att dessa al anledning, som icke varit af föreläsaren beroende, kommit att icke bliiva till kanslersembetet insända. I förra fallet hade rektor bort dem infordra, enligt 48 i nyss nämnda statuter. Således innebär prot. Ribbings anmärkning en anI klagelse, i förra fall t nemligen angående vikaI riats-föreläspingarne, riktad närmast emot universitetets rektor för året 1838 och 1859, och i sednare fallet, nemligen angående adjunktsföreläsningarne, mot samtlige rektorer itrån och med år 1853 (då adjunkterna ålades för ingsskyldighet). alldenstund de antingen al adjunkten Atzelius icke infordrat några föreläsningsdiarier. eller också icke fogat anstalt om dessas insändande till kanslersembetet. Hvad läseåret 1858 och 1859 angår, lär dock ingen bättre derom kunna upplysa, än prof. Ribbing. emedan han i då sjelf var detta universitetets rektor. — Likalej des torde han kunna upplysa om orsaken dertill, att uti det at konom då utfärdade rektorsprogrammet, bland alla öfiga der uppräknade vikariater, icke finnes nömndt, att adjunkten Atzelius hade förordnande att uppehålla föreläsninarne i teoretisk filosofi, ehuru professorn förbevållit sig alla tentamina och examina för egen del. Emeilertid tror jag mig hafva skäl att anI taga, det adjunkten Åtzelius verkligen både fö I reläst och diarier vederborligen afgilvit — nemligen icke direkte till kanslersembetet, hvilket licke tillkommit honom, utan till filosofiska fakultetens dekaner eller pro-dekaner — under alla de terminer, då han vikarierat, samt att han äfven atgifvit diarier i början och slutet af de terminer, då inga åhörare anmält sig till hans, i hvarje föreläsningsindex vederbörligen tillkännai gilna föreläsningar, samt då. enligt 126 af unii hvarföre, då sådant inträffat, föreläsningar at honom icke blifvit hållna. -— Och att till adjunkten Afzelii föreläsningar inga åhörare ani mät sig under åtskilliga af de terminer, då man icke följt det eljest, åtminstone i allmänhet, vanliga bruket att lemna föreläsaren examensrätt tillika med föreläsningsskyldighet, eller då han icke egt examensrätt, kan endast förefalla den oväntadt, som icke alls känner de förhållanden. I som under de sednaste årtiondena härstädes utbildat sig inom de filosofiska disciplinerna, nemligen det, att en enda filosofisk skola lyckats att — ja, ej ens så långt ned på universitetsstudiets skala som för ämnessvennerna till kameralexamen — än det af densamma sjelf uppställda; och hvilken filosofiska skolas system nästan uteslutande studeras uti handskrifna kollegii-häften och med ledning af enskilda undervisare, hvilket allt oftast måste rätt drygt betalas. Det är då icke underligt, om flertalet af de, utal så många olika examensämnen öfverhopade studerande, väljer den väg till kunskap i detta ämne. som lättast förskaffar det för examen nödvändiga betyget, och icke använder någon tid på att oka sin kunskap genom att studera vetenskape fritt och möjligen på annat sätt än det, som c minatorn ef itt system ovilkorligen fordrar. Att det nyss vidrörda förbållandet utgör den rätta och egentliga grunden dertill, att adjunkten Afzelius kommit att sakna åhörare underåt skilliga al de terminer, då han icke haft rätt att examinera — bevisas ovedersägligen deraf, att han städse haft fullt auditorrum alla de tefminer, då han halt examensrätt; så hade han till exempel den sista höstterminen (1863) öfver 100 och denna vårtermin ötver 150 antecknade åhörare. En så egendomlig vexling i åhörareantal lär väl endast kunna inträffa under förhållanden, sådana som de nu antydda eller med dem likartade. Ehuru jag på intet sätt vill tillmäta mig förmågan att afgöra företrädet mellan olika filosofiska system — om hvil värde inbördes väl också kommer att tvistas så länge tänkande menniskor finnas -— så tror jag mig dock kunna klart inse, att det icke kan vara gagnligt, särdeles inom en i alla sina enskildheter så svårt bestämbar vetenskap som den filosofiska. att en enda filosofisk doktrin. inom ett universitet. bli ver den ensamt herrskande och iör alla dithörande studier bestämmande. Och hvad särskildt det sedan årtionden vid detta universitet dominerande filosofiska systemet angår, så synes det mig desto önskligare, att äfven något annat sådant får en ordinarie målsman härstädes, som sjelfva den för öfrigt höglärde grundläggaren at det nyssnämnda systemet rent af förnekar eller söker att bortresonnera flera af de vigtigaste grundsanningarne, åtminstone i den rena ecvaugeliska lära, som i vårt land är den lagstadgade och hvilken enligt regeringsformen och blott med några få undantag, hvarje dess embetsman, i kraft af frivilligt aflagd eh måste bekänna. Bevisen härpå återfinnas uti den lefvernesbeskrifning öfver prof Boström, som förekommer uti Svenskt bioarafiskt lexikon, Ny följd, B. 2. ss. 357-384. Örebro 1858 59, med en framställning af nämnde professors filosofiska system. för hvilken framställnings tillförlitlighet, enligt orden ien tillagd not, redaktionen (af nämnde lexikon) kan så mycket säkrare ansvara, som dess författare (numera aflidne docenten K. Claöson, 8 som det allmänt försäkras) haft fördelen göra sig allrådande, hvilken icke synes för giltigt antaga något annat sätt att studera filosofi I versitetsstatuterna, med angifvande af orsaken, af prof. Boströms egen benägna medverkan; — samt uti en anonym skrift, hvilken nyligen utkommit och allmänt och oemotsagdt tillägges prof. Boström, nemligen Anmärkningar om Helvetesläran. Upsala 1854. Min mening är dock ingalunda att påstå, att de tvenne sökande till den här omhandlade professuren, hvilka bekänna sig till den Boströmska filosofiska skolan, i dessa punkter dela grundläggarens åsigter, ehuru sådant visserligen icke är omöjligt, då hvarken de eller någon annan af samma skola, så vidt jag har mig bekant, uppträdt emot dessa påståenden, hvilket eljest ovilkorligen varit deras skyllighet. Till följd af detta sist angifna förhålande synes det mig ock föl att detta system till sin innersta grund är sådant, att det konse qvent måste, eller åtminstone lätt kan leda de flesta dess bekännare att i vissa vigtiga fall ställa sig i afgjord opposition emot den i vårt land ännu i lag stadgade formen för kristendomen; och deruti anser jag just faran ligga, om detta system skall forttara att här och ihela vårt land vara allrådande. Härmed är det likväl ingalunda min afsigt att förorda ett visst slags tanketvång i något annat tall än det som ännu bestående och besvuren lag bjuder, nemligen för största delen art rikets embetsmän samt. i viss mån, också för dem som dertill sko!a bildas. Att under en följd af år, snart sagdt, ingen examen här kunnat afläggs utan att examinan den nödgats inlära ett filosofiskt system, som varit måhända rakt stridande mot hans innersta ötvertygelse och känsla, att föräldrar med en helt annan åsigt i religiöst hänseende tvingas att åt en sädan ledning anförtro sina barns vetenskapliga utbildning. är ett förhållande, hvilket onekligen i hög grad påkallar såväl den högsta myndighetens, som hvarje medborgares och fa) Här böra tilläggas orden: öfver hållna föreläsningar — ty prof. Ribbings anmärkning har rätteligen denna lydelse: Bland de terminer adjunkten Afzehus varit förordnad såsom vikarie finnas diarier öfver hållna föreläsningar icke ingifna c. Vid efterseende har jag funnit, att de saknade urden riktigt finnas såväl i min afskrift af handlingarne, som i mitt lyckligtvis i behåll varande koncept, och att de således af ovarsamhet blif. vit utelemnade af min något ovane re . vare samt detta, ty värr. törbisedt vid den Två d handla ballatranosmsarsmarR Mloatta har dacase