Aftonbladet – 2 augusti 1864, sida 2

— Följande, som länder till ytterligare varning för våra utvandrare till Amerika, skrifves af en insändare till den 1 Chicago utkommande svenska tidningen Emigranten: Den 1 Juni ankommo hit till Chicago mellan 2 och 300 emigranter, till största delen från trakten kring Bergen. Jag kom händelsevis att på aftonen passera förbi Galena-bangården, och åsynen af dessa mina stackars landsmän väckte ett djupt medlidande hos mig. Stackars menniskor! De hade rest från ett land, der allt deras arbete och strälfvande knappt kunde gifva dem dagligt bröd. för att söka ett bättre här i den ägsna vestern. Många och olikartade måste visst deras känslor varit, då de sade farväl till sitt kära fädernesland. Många hade deras vedermödor varit under resan till Quebec, och just här, då de beträda Amerikas fastland, vänta dem nya och större besvärligheter. Att höra deras Berättelser om, huru de blifvit behandlade under resan, huru de förlorat sitt bagage, huru de blifvit förda på fraktvagnar liksom annat gods eller kreatur, är i sanning ömkligt. Slutligen ankommo de till the Garden City, det stora Chicago, och här vänta dem nya lidanden. De flesta skulle afgå till Iowa, Wisconsin eller Minnesota, och Galena jernvägsbolaget har åtagit sig att ditförskafta dem. Men här äro inga anstalter fogade hvarken för deras mottagande eller resa. På bangården måste de nu, utsatta för lerlekens inflytande, ligga natten öfver till töljande dags afton kl. 9, då det ändtligen blir äglig tid att föra bort dem såsom kreatur. Men här 1 Chicago inträftar dock hvad man nästan kan säga vara det värsta och styggaste at allt. Deras egna landsmän söka här bedraga dem på deras pengar. Jag och flera med mig voro ögonvittnen till, huruledes en amerikanare i förening med en ung norrman såsom tolk tillvexlade sig de stackars emigranternas Id och siltvermynt för 39 cents mindre på dollarn, än hvad de verkligen voro värda efter dagens kurs. r icke sådant skamligt? Jag kunde olyckligticke få veta namnet på denna norrman, eljest skulle jag hatva offentliggjort det, så att man så väl här som i Norge kunde lära sig att framdeles taga sig till vara. Lyckligtvis har nu kongressen tagit emigrantfrågan om händer, och