Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 2

De sednaste telegramme rna förmäla, att Preussen lär ha på förbundsdagen i Frankfurt utlåtit sig i en försonlig anda rörunde len bedröfligt ryktbara afiären i Rendsborg. terstår emellertid att erfara, huruvida den allmänna förtrytelse, som inom de lesta tyska länder gifvit sig luft i anledning af berörde angrepp, låter blidka sig senom några höfliga fraser. Det synes verkligen som om Preussen åtagit sig att slå en ny bresch i de redan temligen förfallna murar, hvarmed man sökt omgärda den gamla curopeiska stutsbyggnaden, och som om det numera helt enkelt ville sätta sig sjelf och sina egnu intressen i det ?stora derneslandets? ställe. Det är en i och g sällsam och ganska betecknande företeelse, att i våra dagar se just dem tända på brandfacklorna, hvilka sjelfva ha mest att frukia al elden; men menniskoslägtets historia visar, att ingen är så blind sOm despotismen ; den anser sig vara allsmäktig och synes ej ha en aning om sin gen 8 aghet. Rendsborgsaffären har redan föranledt en adress från Wärtembergs ständer till deras regering, och från hela wds pre med undantag af den preussiska, höjes ett enhälligt rop af ogillande öfver denna väldså gärd. Så förklarar till exempel ett Wienblad, Ostdeutsche Post, att den allians, som Österrike för sex månader sedan ingick med Preussen, aldrig varit populär, hvarken i någondera af dessa stater eller inom det öfriga Tyskland; att den i detta ögonblick blilvit än mindre populär, samt alt om det ock må anses såsom en brist på ortighet att yttra detta just nu, då hr von Bismarek anländer till Wien, så är likväl uttalandet en moralisk pligt, som de verkliga organerna för Ö: ikes intressen icke kunna und: indrag sig. E fter denna i ng ess fortfar den österr kiska artikelförfattaren sålunda: Österrike kan ej upprätthålla sitt anseende inom Tyskland annorlunda än genom att beskydda de syr gare stalerua emot de våldsamheter, som Preussen ständigt är i begrepp att begå. Om Österrike sviker denna sin mission, om det vid ett sådant tillfälle som det förevarande bibehåller tystnaden, om det vill göra sig delaktigt iden preussiska politiken, — då kan det göra sitt testamente i hvad som rör dess ställning inom Tyskland; det har då upphört ett der spela en roll. De små staterna skola i betraktande af Preussens öfvervigt underkasta sig sitt öde och ställa sig unde nämnde makt. De större deremot, hvilka icke så lätt vilja uppgifva sitt oberoende, skola auropa främmande makters skydd. Rendsborgs besättande innebär ett nytt steg till Rhentörbundets återupplivande Såsom ett motstycke till den klaring