Aftonbladet – 1 augusti 1864, sida 2

och tillika sasom ett bevis huru det s. k. liberala partiet inom Preussen uppfattar och bedömer sin regerings nuvarande politik, meddela vi här en af detta partis organers, Breslau-Zeitungs, yttrande i ämnet: ?Reudsborgs besättunde är en krultåtgärd mot de mindre stalerna, och den mäst ettertföljas af flera dylika, ifall man vill vinna det önskade målet. Vi helsa med glädje hvarje steg, som regeringen gör i denna riktning, ty det är på endast detta sätt som hon kan förbereda den tyska unionens stora verk. Inom Frankrikes liberala press uppfattas deremot mera i enlighet med de iska åsiglerna. Hå yttrar t. ex. I nma ämne Sicele i en arukel med ötverskrift Tyska förbundets lidanden? : Sachsa bayrare, wärtembergare, hannoveranare, hessare och alla öfriga förbundssolduter åro ganska dristiga, när de hkasom 1813 huivu (till avantgarde stora armåer, men sakna de mäktiga bundsförvandter så väga de sig sällan fram, och man lår väl näppeligen föruisätta, att de komna att föryripa sig på Preussens ännu temligen färska lagrar. Men om de sålunda läva allt ba sin gång, hvad blir väl föjlden af deras overksambet? Tyska Förbundet kommer helt enkelt att a i förfall, och omsider upphöra att existera. Alla de små stater, al hvilka det består, äro i sakuud ar ett gemensamt band. ÖOlverlemnade åt ig sjeliva, skola de ianan kort blitva den förstkommandes byte. Det egentliga förbunds-Tyskland egde två förklarade tiender, hvilka kämpade om öfverväldet — Preussen och Österrike. Tyskland bar nu låtit en ullians emellan dessu komma tillstånd, förledt dem till den mest falska politik, och anslutit sig till dem i det orättlärdigaste krig. Nu är turen kommen till Ty att darra, och hvad som nu vederfares detsamma, har det väl förtjent. De tyska tidningurne komma visserligen att utgjuta sig i stätliga, putriotiska tirader; hela Germanien kommer att resa sig med glaset i hand och utbringa eldiga skälar för tysk oafhiängighet. Mca Preussen låter ej röra sig hårat. Det fruktar hvarken glasens klang eller sångers ljud. Blott en enda händelse kunde förmå det till besinning, den nemligen, att förbundsstaterna funne sig förrådrike och de franska ideerna. ltt sådant fall kunde verkligen inträtfa, och till hvilka förvecklingar skulle det ej gifva anledning. Alldenstund dessa goda förbundsstuter äro så pickhågade på Rendsborg, Kiel och en tysk flotta, så kunde de tå nödgas återgiva åt Frankrike ett och annat. Men hvarföre ville de ock nödvändigt gå på jagt med en som är starkare än de sjeliva? Danmark lefde i allsköns fred och ro. Då hetsade de upp Preussen och Osterrike att angripa detsamma. Med stornande bifall ötverhopade de de läutköpta segrar, som vunnos at dessa det nya Polens förtryckare, och förklarade kriget vara ett nationeli krig. Nu är ordningen kommen till dem sjelfva alt söka värja sig för våldet och att ropa på förtryck. Så går det till här i verlden! I Purope gör öfver den nuvarande ställningen följunde betraktelser. I den dansk-tyska striden har Frankrike i förblitvit neutralt; likasom England åser det ock nu i tysthet Tysklands förödmjur kelse, Danmarks ruin och den europeiska reaktioneas hjeltes, hr von Bismureks, triumf. Men hvaruppå gå de då ut, denne store ministers planer? Vi tro ej, alt vi mycket misstaga Oss, om vi påstå, att Danmark kommer atv förlora hertigdömena och att Preussen får behålla Als. Pillätventyrs läter man konung an få ha qvar en I liten enelave uti Slesvig, i utbyte emot Lauenburg. Och ända tillsdess krigskostnaderna I varda till fullo gäldade — hvilket måhända aldrig inträftar — så behåller hr von Bismarek hertigdömena; — pretendenterna få I vänta. Så kommer sannolikt denna ändlösa fråga all lösas. Preussen visar sig sålunda ivom några månader ha stigit ända derhän att kunna bilda en mägtig koalition emot de liberala idgerna och diktera lagar för Eu ropa. Hvud Österrike kommer att vinna är sr och en viss summa penningar för sina krigskostnader, och Frankrike får måhända en reglering af gränsen vid Rhen. Men Tyskland får se alla sina förhoppningar alla sina drömmar om storhet, framåtskridande och frihet hafva gålt upp i rök; och ett mäktigt förbund har ingåtts för att i sjelfva födseln qvälva hvarje tanke på reform, emancipauon och demokrati. Folken skola helt lugnt och despotiska reaktionen öfverallt bli allBismarck, en triumf så mycket mera lättvunnen, som den s nom Frankrikes lil lighet, Englands tromarck är ulltså mistare öfver situationen, han kan diktera lagar för Europa, och, när tolken en gång skola inse sitt förslafvatnde, då är det kanhända för sent.? — K. M:t har under den 22 niästlidne månad, uppå hemställan af vitterhets-, listorieda, och säge sig om efter hjelp hos Franken garanti för sina italienska besittningar återinträda under oket, och den klerikala rädande. Man kan således med fullt skäl säga, att allt detta är en triumf för hr von. ynes blifvit förberedd gelöshet och Tysklands blinda förwöstan. Bis