Aftonbladet – 28 juli 1864, sida 2

på andra sidan grafven. Hon förblef så unda under några minuter liggande på knä. innerligt bedjande för sig sjelf. och för honom. Han kände att så var, och medar hans ögon oafvändt stodo fästade på de dyra anletet, så rent, så fridfullt och vänd emot himlen, tycktes honom hans egen va relse lyftas genom hennes heliga inflytande, och älskarens jordiska böjelse för den älskade förädlades i hans bröst genom der känsla af vördnadsfull dyrkan, som ett hel gon framkallar hos den troende. Derpå steg hon upp, fattade bans arm och vandrade lugnt framåt, i det hon under vägen samtalade med honom om vissa sanningar, som hon hade inhemtat af OCalchas och på hvilka hon trodde med deras tro, hvilka fått undervisning af en som sjeli varit ögonvittne till de under han berättar. I dessa kristencomens första dagar funnos icke några dogmer, eom drogo dess anhängares tankar från de enkla lärorna af deras tro. Senapskornet hade då ännu icke skjutit upp till detta väldiga träd, som se dan burit så många grenar, och trädgårdsknitven, som framdeles skulle komma att boriskära så många kättartelningar, hade ännu icke blifvit tagen ur slidan. Det första århuudradets kristne höll sig till en högst enkel utläggning af den tro, som han motiagit af den gudomlige Mästaren. Förtröstan -och kärlek voro hans grundpelare — en förtröstan, som i det yttersta dödsqval kunde tränga bortom dödens portar och upplysa martyrens anlete med en olänsande siräle, så att det liknade en engels ansigte — en kärlek, som omfattade allt, alltifrån Cesar ända ned till den lägsta skapade varelse, som fritt och ar Öppnade sitt hjerta för eohvar, till hvilka synder han än gjort fig skyldig. Andra tros