Aftonbladet – 28 juli 1864, sida 2

varit med dig? ty jag skulle ha dött bland gladiatorerna såsom jag sett en varg dö i mitt hemland, öfverväldigad af hundar. Du skulle ju icke ha lemnat mig för alltid, Mariamne. Hvad skulle väl då ha blifvit af mig?t ter skakade hon sitt hufvud med samma medlidsamma, beklagande leende. eDu känner inte vägen?, sade hon; du har ingen ledsagare som kan taga dig vid handen; du skulle gå vilse i mörkret; och jag — jag skulle aldrig mera återse dig. Ack, Esca, jag kan lära dig,jag kan visa dig väen, Låt oss vandra den tillsamman, och vad som sedan än må hända, behöfva vi sedan aldrig skiljas.? . Den unga flickan föll nu på knä under det döda trädet, och månens strålar belyste hennes bleka anlete, medan hennes lappar framhviskade varma tacksägelser för hennes sista räddning och innerliga böner för honom, som nu stod vid hennes sida och betraktade henne med denna förvånade blick, hvarmed ett barn betraktar en mekanism, hvars verkan det ser, men hvars orsak det förgäfves söker upptäcka. et föreföll Esca som om den qvinna, hvilken han mest älskade, hade funnit den talisman, af hvars afsaknad han ständigt haft ett dunkelt medvetande — någonting högre än manligt mod eller brinnande fosterlandskärlek eller okuflig envisset, som stärker sig genom att trotsa det värsta. Hans förflutna Ef och fremför allt de pröfningar han på sista tiden undergåltt måste äfven hafva beredt honom för mottagandet af det goda utsäde, som bär en så ädel frukt — kunde icke annat än hafva visat honom nödvändigheten af en kraft, som öfvergick allt hvad en blott menniska förmålde, af ett hopp, som Hade ettt e