Aftonbladet – 27 juli 1864, sida 2

Allt det der är mycket bru?, anmärkte Rufus förnumstigt, sedan tystnad åter inträdt. ?Betalningen är god, och arbetet inte tyngre än vid ett vanligt stätligare skådespel. Men jag kommer ihög ett lejon, som var vildare än vanligt, hvilket Nero släppte löst på oss inne på arenan, och vi kallade det ?Ceesar, emedan det var farligt att komma i lag med. Om den gamle mannens purpur skall sönderslitas, böra vi ha någonting mer än vår vanliga sold. Det är väl sant att Öcesarerna inte på sednare tider suttit länge på tronen, men detta är i alla fall någonting som ligger utom vårt vanliga yrke. Vi byta inte ens nu om kejsare hvarenda natt? Det är ganska sant, svarade anföraren helt godmodigt. Efter hvad jag vet har du aldrig i dina dogar varit inom palatsets murar. Någontivg mer än er vanliga sold, säger du? Nåväl, min gosse, så vet då, att solden är bara en förevändning, blott och bart för formens skull. Då en grofnäfvad karl, sädan som du, min kära Rufus, gång väl kommit in i Cresurs rum, kan han föra med sig en konungs lösen i hvardera handen. Och tänk sedan bara på det gamla vinet! Femtio ärs gammalt Crecuba, 1 sexquanters bägare uf gediget guld, och så du taga bägaren med dig, till på köpet, ifall du bryr dig om att belasta dig dermed. Tänk dig schalar från Persien, liggande såsom täcken på sängarne; perlemor och guld, glimmande i hvarje vrå; juveler i högar kringkastade på golfvet! Må arbetet bara väl bli uträttadt, så kan en hvar at er gå hem oantastad och föra med sig hvad honom bäst behagar.? Det var icke ofta som Hippias bestod sina följeslagare ett så långt och i deras tycke så lämpligt och förträffligt tal som detta.