Aftonbladet – 26 juli 1864, sida 2

son med hvilken han kunde önska att dela denna Jysande framtid. Valeria skulle bli hans. Valeria var född till drottning. Det skulle bli en verklig triumt att få erbjuda hälften af en tron åt den qvinna, som hittills hade nedlåtit sig då hon lyssnade till hans varma språk. Det fanns en återstod at storsinthet hos Hippias, hvilken kom honom att med lifligt nöje tänka på den vida djupare hyllning han skulle egna henne sedan hans förboppningar på ett så romantiskt sätt blifvit upptyllda. Han kände att han då nästan skulle kunna älska henhne med den kärlek han hade känt i sin ungdom — denna ungdom, som tycktes snarare ha verit en annans än hans egen. Han hade sedan många år förqvält den, och den hade icke uppvaknat till nytt lif förr än i dag; men tiliiredsställd fåiänga, det nöje, som de flesta hjertan erfara uti ett föremål, som de hittills icke trott sig kunna uppnå, framför allt den makt, som utöfvades af en qvinna öfver en, som hade varit van att anse sig antingen öfver eller under dylika angenäma inflytanden, hade på ett Ilsamt sätt uppväckt honom, och han kände sig nu knappast vara densamme som den, hvilken för så kort tid sedan köpslog med .ribunen om cn viss qvantitet kött och blod och manligt mod. Men ehuru faktmästaren sålunda ver försjunken i sina drömmar om det tillkommande, försummade han derför icke de meel, genom hvilka det skulle uppnås. Hun hade mönstrat och beredt sin trupp med mer än vanlig omsorg — hade med egna jgon sett efter att deras vapen voro skarpa och lämpliga för det verk som skulle utiöas — hade ställt dem på deras bestämda poster och alltemellanåt visiterat dem, i let han fremför allt annat uppmanade dem ill vaksamhet och nykterhet. Icke en enda f dessa män såg i hans släta panna och ugna, strävga skick, någonting ovanligt i leras anförares uppförende; icke en enda sf dem skulle kunnat gissa de stora, äre! pkar plantor, sv nu hkvilföc sig i höns I