Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 3

Ett och annat ord om presterligt lycksökeri i vårt land, Till Redaktionen af Aftonbladet ! Huru ofta nödgas man till sin ledsnad och harm förnimma, huraledes presterna mångenstädes i vårt land beskyllas för en kristendomsfiendtlig verldskärlek och deraf härflytande oskickligt och ovärdigt lycksökeri! År väl — så tvingas man härvid att fråga -en sådan anklagelse sanningsenlig och be ogad så att den med verkliga och gällande skäl, hemtade ur erfarenheten och lifvet, kan ådagaläggas och bevisas? På grund af mångåriga iakttagelser af temligen nära till hands liggande företeelser vilja vi söka att här så enkelt och kort som möjligt meddela några anmärkningar, för att så lunda lemna ett bidrag till bemälda frågas besvaranda, Dervid må vi likväl strax i början erinra, att de omdömen, som här nedan komma att uttalas, för ingen del gälla vårt larids samtliga prester, utan endast en del af dem, ehuru denna visserligen tyvärr ingalunda kan snscs vara obetydlig. Vi anse oss härvidlag böra gå från sjelfva början eller roten af vårt ämne och må vi fördenskull fästa uppmärksamheten på den unga pre sten strax vid inträdet på den bana, der han genom heliga löften och eder förbundit sig att vandra i Frälsarens fotspår, såsom ett sändebud i Hans ställe samt att, såsom det vid invignin gen heter, åt detta embetes utöfning uppoffra alla sina själsoch kroppskrafter och vara andra till efterdömen i rättsinnighet och dygd. När den unga presten sålunda, efter vid umversitetet och domkapitlet vederbörligt genomgångna examina, aftägger sina löften och heligt inviges till sitt kall, för att genast derpå gå ut i det praktiska litvet och, som det heter, predika för soningens lära, till visdom, till rättfärdighet, till helgelse och till förlossning, är han vanligen en ännu alldeles omogen. i de flesta fall föga eler intet erfaren man, som i allmänhet inhemtat det allranödtorftigaste af de kunskaper, som tillhöra hans akademiska kurs, hvartill särskildt nå räknas den intellektuella insigten om och 2 det Guds ord, som skall och bör vara hans led stjerna både för hans egen och hans åhörares Cäning och ljus under hela lifvet, Men hururida han åter med allt detta besitter de egenskaper, som äro de allravigtigaste, som ära allleles oundgängliga för hovom, ifäll han skall kunna motsvara de förbindelser, han sig åtagit och med välsignelse verka Då den bana der han trädt, kort sagdt: hurnvida han är en sannt ende kristen, en verkligen trofast Jesu efterjare i anda och sanmieg, i enlighet med den religa skrifts uttryckliga fordringar, derom hafva de allraflesta fafl sällan -han sjelf och ännu nindre hans herrar examinatorer anstiällt on nera allvarlig och grundlig efterforskning. Vid illfällen sådana som det, hvarom här är fråga, vorde väl, om någonsin, lärarens ogna innerliga. djupaste tro och kärlek genomträngda person