Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 2

KURDERNA GLADIATORERNE.) JAPLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR AF WHYTE MELVILLE. Stå inte i vägen, min kära vän?, svarade den andre myndigt. Det förhåller sig alldeles såsom du säger, och jag har ett litet bestyr att uträtta åt min principal, tribunen Julius Placidus.? Hirpinus, som var vid godt lynne, skulle låtit honom passera, om icke Mariamne, hvars mun nu var fri, hade samlat sina sista krafter för att utropa: Ni är hans komrat; ni sade så nyss. Rädda mig, rädda mig, för Escas skull!? Vid detta namn blixtrade åter gladiatorns ögon. Han älskade den unge britten som en son —-han som hade så föga att älska i verlden, Han hadå, såsom han väl tjugu gånger om dagen skröt af, dragit fram hosaom öch gjort en man och en skicklig fäktare af honom. Han hade nu förlorat honom ur sigte och, så mycket som hans naur tillät, allt sedan känt sig ängslig och olyeklig. Om Esca hade halt en fund, skulle han utsatt sig för hvarje fara för att säd la honom. — Undan der, din narr!? ropade han åt Damasippus, då den sednare ställde sig mellan gladiatorn och vagnen. Akta dig, säger jag dig! Jag vill ha qvinnan ut på gatan. Jaså, du vill inte? Ett! tul — se der har du då, drummel! Hör hit, kamröter, sluten er tillhopa och hållen den här fördömda hopen på afstånd.? Damasippus, som litade på antalet af sin eskort, och trodde att hans motståndare vir ensam, hade dragit sitt svärd och kallat slafvarne till sitt bistånd, då gladistorn gick fram mot vagnen. Att rycka vapnet ) Se A., B. n:r 129, 130.132--148, 150, 151; 152-155. 157, 158, 180-187