Aftonbladet – 23 juli 1864, sida 2

rastade der i dag på morgonen för att fi oss en sqvätt femårs gammalt vin och lekt litet med dina ljuslockiga piltar.? Den långa kämpen till hvilken denna an. märkning ställdes, och som denna sammö morgon 1 sällskap med sin vän hade tagi ett farväl, som möjligen kunde bli evigt, af hustru och barn, såsom det icke var ovan. ligt för honom att göra, kände sig helt vekt stämd af detta minne och ansträngde sig på det kraftigaste för att bereda större utrymme åt den afsvimmade qvinnon. Utan at begagua några andra vapen än: dem som naturen hade förlänat dem, röjde gladiatorerna endast genom användande af sin tyngd och kroppsstyrka snart en rymlig plats midi på gatan åt sin kamrat och hans börda, och syntes för ingen del ohågade att fullgöra ett uppdrag som gaf dem tillfälle alt visa sin egen fysiska öfverlägsenhet och det för akt de hyste för massan af deras: medborare. Måhända var det en angenäm känsla att sålunda helt och hållet beherrska folkmas. san genom användande af de samma egenskaper som gjorde deras dödskamp till ett uppbyggligt skådespel för hopen; måhända njöto de af att på förhand få betala något al det råa skämt och de förolämpningar som de visste skola komma att beledsaga deras slut. I alla händelser knuffade de undan folkmassan med en onödig våldsamhet, stampade med sina spikbeslagna sandaler på deras tår, som inte fort nog kunde komma undan, och skydde icke att med flata handen eller knytnäfven lägga till den första medborgare som var nog oförsigtig attstiga fram för att inlägga en protest eller sätta sig till motstånd, olkmassan tycktes också nästan förlamad af fruktan för dessa få beslutsamma män. Vana att betrakta dem på ett tryggt afstånd å amfiteatern, i likhet med de vilda djur, medhvilka de ofta såga dem inbegripna i en sfrid på lif och död, voro de nästan lika litet bende a att närma sig den ena söm den andra; och stt komma i kollision med en