Aftonbladet – 22 juli 1864, sida 2

väcker här fortfarande stora bekymmer. På det handelspolitiska området har kabinettet, såsom naturligt är, lidit ett ofantligt stort nederlag; det trodde blott ej, att nederlaget skulle bli så eklatant. De tyska stater, som biträda tullföreningen och således äfven handelsfördraget, följa sitt intresse och skulle ruinera sig, om de handlade på annat sätt. Den i Zilrich af polackar redigerade Weisse Adler bedömer den dansk-tyska tvisten på följande sätt: ?Vi ha icke betraktat denna kamp ur en af nationella passioner fördunklad synpunkt; vi ha i de preussiskt-österrikiska vapnens framgångar sett cch vi se ännu mindre Tysklands triumf än dem med det ryska mongolväldet förbundna absolutismens triumf öfver ett konstitutionelt, på demokratiskt ätt organiseradt konungarike; och vi hop-. pades, att sedan, enligt Frankrikes förslag, norra Slesvigs befolkning fått sjelf bestämma sitt öde, Tyskland icke skulle lemna detta ad obegagnadt, utan uppdraga en skarp Å gränslinie emellan det absoluta godtyckets tyranniska anspråk och den tyska nationalkänslans berättigade fordringar. Detta har emellertid icke skett; hr von Bismarck har tvärtom fullkomligt lyckats i att genomföra det djerfva strecket att på det mest innerliga sätt sammankoppla den tyska nationalitetskänslan med den våldsamma eröfrings lustan. Och det är just i denna sjukliga åtrå att vilja utvidga sig utåt, emedan man i det inre icke kan komma till någon tillfredsställande statsbildning — det är i denna. enom en öfverdrifven kulturstolthet framallade oförmåga att egna tillbörlig aktning åt en främmande folkandas sjelfständighet och egendomlighet, som den tyska nationalitetens största svaghet ligger, sådan den i våra dagar visar sig. Möjligheten af en Bismarcks uppträdande blir endst härigenom förklarlig. Det gröfsta våld, de mest uppenbara -kränkningar af rätt och billighet emot en främmande nationalitet — allt sådant kunna tyskarne, åtminstone nordtyskarne fördraga, ja försvara, berusade af de evigt upprepade fraserna: tysk kultureröfring, tyska kapitaler, tysk bildning, tysk flit?. Eller har väl någonsin i Tyskland en energisk, af rättskänslan lifvad opposition framstått emot de fortsatta, systematiskt utöfvade rättskränkningarne emot den polska nationen inom de åt tyska regeringar hemfallna delarne af det urgamla konungariket? Vi beklaga, att vi i de båda absolutistiska makternas krig emot det demokratiska Danmark icke förmå spåra någon äkta, storartad och rättvis rörelse från tyska nationens sida, utan deremot den nationella saken begagnad till förevändning för syften, hvilka slutligen förvärfvat Tyskland Rysslands sympatier. Vi tro, att detta urartande af en 1 sitt ursprung fullt berättigad nationel rörelse till ett medel att vinna en på Ryssland stödd reaktions folkfiendtliga syften, endast kunnat blifva möjligt genom en inre svaghet och sjuklighet hos en tyska nationalkänslan, hvilken framförallt har att genomgå en sådan rättvisans skärseld, hvilken blifvit densamma profeterad af en bland Tysklands ädlaste män, Varnhagen von Ense. Vi betrakta hvarje lösning af den nuvarande tvistefrågan, som skulle utesluta Nord-Slesvigs danskars fria afgöranderätt, huruvida de vilja tillhöra Danmark eller Tyskland, såsom otillfredsställande, orättvis, och i följd deraf innehållande frön till nya stridigheter emellan Tyskland och de skandinaviska staterna, hvilkas endrägt utgör ett af hufvudvilkoren för Europas säkerhet.?