gatornas tillstånd hvarje skyndsamhet om lig. Detta tillät emellertid eskorten att hälla jemna steg med vagnen, och Damasippus, som icke var öfverdädigt modig, fann deruti en viss lättnad. Mörkret, som annars skulle ha gynnat deras förehafvande, skingrades nu af de talrika eldsvädorna på flera ställen i staden, och då vagnen stannade och måste taga af uti en gränd för att undvika en hop framrusande mot det brinnande Capitolium, kände sig Damasippus gripen al en förskräckelse, hvars make han aldrig förr hade erfarit. Slut på första delen.