Aftonbladet – 21 juli 1864, sida 3

En akademisk beforåringsfråga i Upsala. I Knappt har minnet af det bedröfliga sätt, hvarpå nyligen en befordringsfråga i Lund? från en sida bedrefs, och af den för rättskänslan upprörande lösning, henne af höga vederbörande bereddes, hunnit förblekna, innan en ny akademisk befordringsfråga ådrager sig den allvarligaste uppmärksamhet, tillsvidare dock lyckligtvis blott för de medels och de, i och genom dessa röjda, syftens skull, som under hennes behandling af ett parti gjorts gällande; — ty afgjord är hon ej än. Vi tala om den stundande tillsättningen af filosofie practice professionen vid Up sala universitet, hvilkens siste berömde innehafvare efter en långvarig verksamhet för ungefär ett år sedan såsom emeritus nedlade sin befattning. Såsom sökande till sagde profession hafva anmält sig filos. professorn vid Lunds universitet C. Y. Sahlin, filos. adjunkten vid Upsala universitet F. G. Afzelius samt filos. docenten dersammastådes C. J. H. Engstrand. Samtlige dessa hrr har filosofiska fakulieten förklarat till det sökta embetet kompetenta, hvarefter consistoriäm academicum å förslaget till dess ålerbesättande med betydlig pluralitet, 13 röster mot 8, uppfört hr Sahlin ä första och hr Afzelius ä andra, samt enhälligt docenten Enystrand å tredje förslagsrumnmet. Vidare här erkebiskoper som Upsala uniersitets prokansler, afgitvit det al universitetsstatuterna föreskrifna yttrande, deri; han förklarat sig sakna skäl att fromför adjunkten Afzelius förorda professor Sahlin.? Frögan beror nu närmast på kanslerens åtgärd. Om någon al de sökande begagnat sin rätt att förslaget öfverklaga, är oss obekant. Hädana äro målets yttre gång och närvarande ståndpunkt. Hvad vi sade vara eg nadt att ådraga sig uppmärksamheten är dels beskaffenheten af de medel, hvilka ett pär ledamöter af konsistorii minoritet begagnat, dels arten af de syften, som af samma personer förläktas. Det är de förra vi här skola belysa; hvad de sednare angår, j kunde de väl förtjena sitt eget kapitel, men vi föratsätta att de genom blotta granskningen af de förra skola visa sig i sina rätta dager. Vår mening om dem är, i korthet säagdt, att man under sken af den största ömhet för tankefriheten? i sjelfva verket mot denna frihet vill rikta ett hugg. Slutligen få vi tillfälle att yttra några ord om hr prokanslerens utlåtande, hvars egentliga märkvärdighet består deri, att hr prokansleren nu för den göda sakens skull nödgats glömma hvad för nägra år sedan, vid en professorstillsättning, för honom var bestämmande grundsats. Fyra äro hufvudpunkterna i den af konsistorii minoritets verksammasle representanter, professorerna Säve och Olivecrona, följda taktik: för det första skarpa, men obevisade, tillvitelser mot det filosofiska studium, vid hvilket förmente anhängare af den Boströmska skolan (till hvilken hr Sahlin räknas) varit universitetsungdomens handledare; för det andra nitiskå bemödanden atl — jemte det mån mot den Boströmska åsigten väpnar de lättskrämdes farhågor och de fördomsfulles ovilja — göra hvar och en, som i det hela, i hufvudsåk, i änseende till verldsåsigtens grunder, allmänna tendens och karakter står på den Boströmska ståndpunkten, ansvarig för hvart enda ord, som prof. Boström yttrat äfven i epeciella teologiska frågor: för det tredje ätskilliga genom sin ofullständighet ytterst missledande referater af tyska recensenters omdömen om hr Afzelii skrifter; för det fjerde utfall och insinuationer mot professor Ribbing, konsistorii ende i denna fråga egentligen säkkunnige ledamot, afseende naturligtvis att förrivga den afgörande vigten af hans votum. Dessa fyra punkter upptagas i det följande efter hvarandra, i nu an! gifven ordning, till en kortfattad gransk-: ning. r Oliveerona förmäler, beträffande det filosofiska studiet under den Boströmska skolans auspicier, att B:s skola ?sträfvar efSnott? bbteknstnd Eee tand ti