Aftonbladet – 20 juli 1864, sida 3

ringa fruktan för allt som gränsade till det okända och öfversinnliga. Der, på knappa tio stegs afstånd från honom, stod tribunens gestalt dödligt blek, med mörka ringar kring ögonen och klädd i hvitt, med en skugglik hand pekande på de olisa sofforna och i en låg, graflik ton utdelande befallningar rörande den tillämnade festen. Inte ännu! hördes vålnaden utropa i en ton af reilig otålighet. Inte ännu kommen! De sölarne! Hon måste presidera der vid qvällsbordet och genast intaga sin plats såsom värdinna. Hör på, slafvar! it med mera blommor! Fyh den stora guldpokalen med falerner och siäll den straxt mvid min! Esca visste alltför väl hvem dessa an ordningar rörde. Ehuru hans blod för ett ögonblick hade isats af denna vålnad ur grafven, såsom den föreföll honom, hade han snart åter samlat hela sin energi och sitt mod vid den förhatbga vissheten att tribunen, lefvande cller död, v r fast besluten att ega Mariamne; och detta loivade han sig sjelf att han skulle hindra, äfven om han måste mörda sin mörkögda älskarinna med egen hand. Han insåg nu tydligt att Damasippus och Oarses skulle föra fången direkte till deras alrons hus, samt att Eleazar och Calehas hade gått på villospår då de begåfvo sig till de båda frigifnas bostad xid Flaminiska vägen. Hvad skulle han ej velat gifva för att finna sig upp untrad af den enes visa råd och understödd af den andres starka arm! Kunde hon väl få tid att skynda bort obemärkt och kalla dem till sitt bistånd? Trenne förtviflade män kunde nog slå sig igenom Placidus samtliga slafvar, och om det funnes någon utsigt till framgång, så var det före gladiatorernas ankomst. Men