Aftonbladet – 20 juli 1864, sida 3

tacksamhet skall taga tjenst bland dem som tjena Honom troget intill döden. Mången gång under denna händelserika och oroliga natt hade Esca tillfälle att erinra sig den gamle mannens högtidliga ord. Dess fasor, dess vexlingar mellan hopp och fruktan, och dess hemska tilldragelser skulle kunnat göra den galen som icke haft något annat att förlita sig på än sin egen kraft och beslutsamhet. Få stora handlingar hafva blifvit utförda, få uppdrag, som fordrat en ädel och sjelfnppoffrande heroism, blifvit lyckligt uppfyllda, utan med yttre bistånd, utan hjelpaf någon ledande grundsats, högre än menniskans vanliga natur. Heder, patriotism, kärlek, undersätlig trohet, alla dessa änslor hafva hållit sina trogna uppe under öfvermenskliga ansträngningar och svårigheter, hvilka syntes oöfvervinneliga, i det att de lärde dem att förakta faror och mödor med ett djerfvare mod än man vanligen anser sig kunna vänta ar döv!liga; men ingen af dessa känslor kan dock meddela den starka tillit och förtröstan som tron väcker i den troendes bröst — denna förtröstan, som sätter honom i stånd att taga godt och ondt med samma jemnmod, att se tillbaka på det förflutva utan en suck, blicka framåt mot det kommande utan någon känsla af bäfvan, samt att stå lugn midt i faran och förvirringen, med slät panna och modigt hjerta sörande sitt bästa, medan han oförfäradt hand. och tillitsfullt lemnar utgången i Guds Eleazar och Calchas voro nu redan rustade för den expedition de ämnade företaga — den förre beväpnad ända till tänderna och sannerligen liknande en fruktansvärd fiende, medan den andre, mild och hoppfull som vanligt, bjöd vördnad med sitt hvita hår och skägg och endast hade en vanlig staf till vapen.