Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 2

satte honom med biskop Monrad, en mera moderat man, ehuru ganska fast i nationalismen; så kom det sig slutligen att han efter bittra strider samt till och med mycket ifliga uppträden gick derhän att fordra denne sistnämndes afsked och att bilda den nuvarande ministeren, i hvilken i främsta rummet lysa det holsteinska partiets män Bluhme, undertecknaren af 1852 års bedröfliga fördrag, och den holsteinska storskräflaren von Plessens vänner. I denna ständiga inkorporationstanke har konung Kristian Dlott en enda förtrogen och verksam medveten: hr Sick, hans enskilda sekreterare. Det är med honom han bildat den nedåtgående serien af ministrar, hvarigenom han gifvit till spillo sitt folks nationalkänsla; det är med honom han uppgjort komplotten om och verkställt sin bror Johans af Gliäcksborg resa i dessa dagar. Det är med honom, som han sammansatt den nuvarande konseljen, af hvilken han hoppas en vilja, enig med sin i inkorporationsfrågan. På hvilka håll denna plan småler åt hans danska majestät är lätt att gissa. Konung Kristian är isynnerhet mån om sin krona; han ville fordom undandraga henne Londonkonventionens hotande förvecklingar, och alla de svårigheter som redan uppkommit omkring den succession, hvilken skulle tillfalla honom, hade, då han ännu endast var presumtiv arfvinge, ingifvit honom ideen att dagtinga med de tyska intressena eller snarare identifiera sig med dem, af fruktan att bli uppsluked af dem. Han var till och med smickrad af iden att inträda i de några och trettio tyska suveränernas led. Då detta förslag nyligen återkom å bane, ansåg sig lord Palmerstons organ Morning Post böra hota ännu en gång och utropade, att ?Frankrike icke skulle tillåta det och att i denna hypotes kriget skulle ingå i ett nytt skede.? Utan att vara invigd i den kejserliga regeringens hemligheter, kan man påsta, att den engelska tidningen bedrager sig och att Frankrike icke på något sätt skulle sätta sig emot denna lösning af den dansktyska konfiikten. Skulle den möta något hinder från de öfriga makternas sida? Man kan ej föreställa sig det. Tyskland skulle icke finna någon fördel i denna inkorporation, emedan det vid den nu vissa besittningen af hertigdömena, fullkomligt tillfredställer sina nationalitetsinstinkter och sina maritima syften. Men för öfrigt skulle det förbli likgiltigt, om ej smickradt i sitt högmod af detta konungens ar Danmark steg. Deremot skall den mycket behaga Ryssland, som skall hemta sin första fördel ar den föreslagna hel. alliansen genom förringandet af ett demokratiskt folk, och som också skulle se det oroande skandinaviska unionsspöket försvinna. Den skulle misshaga England, och detta af goda skäl, men de sednaste händelserna ha tillräckligt visat, huru mycket man kan bygga på att denna makt förvandlar sin mest uttryckliga motvilja till verksam opposition och allvursamt motstånd. Den skulle misshaga äfven Frankrike, men man påstår, att det ej skulle göra kraftigt motstånd, och man vet, att det beslutit iakttaga en strängt passiv hällning i frågan intill en ny förändring. Hvad än Morning Post må a, skall konung Kristians sednaste kombination icke rycka Frankrike ur denna bana för dess uppförande, hvilken hittills har gynnat planen. Denna kombination skulle icke heller ses med blida ögon af Sverge, som hängifver sig åt en personlig ärelystnads förhoppningar, men den ullttör kloka neutralitet, det hittills iakttagit, borde ha fällt modet på de patrioter, hvilka i förtviflan ötver sin svaghet kunde eftersträfva en skandinavisk union, och Sverge är vanmäktigt att diktera en konflikts lösning, från hvilken det hållit sig för mycket på afsiänd. Det vill således syuas, som om Kristian IX icke bör bli hindrad af någonting i att verkställa en plan, hvarpå han länge tänkt och hvilken skulle göra ett lyckligt slut på en sorglig kris. I sjelfva verket framställer sig ingen allvarsam motståndare mot honom utomlands ; men han skall finna en omedgörlig och allsmäktig omkring sitt palats och vid sin trons fot: nemligen det danska folket. Det ensamt kanhända, men det med säkerhet skall ej tåla denna skymi mot sin patriotism, och om Kristian icke viker tillbaka för det, skall Danmarks krona säkerligen falla från hans hufvud, och förbundet skulle då få underhanla endasi med en landsflykting. SS kk ÄG HR Kr