Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 2

och staden kokar och sjuder likt en ofantlig köttgryta och kastar de läckraste bitarne upp mot ytan, så kan du vara säker om att Placidus är den som underblåser elden. Iro mig, att hvad som än må bli af Cesar natt, skall morgondagen i alla händelser se tribunen mera populär och mera mäktig än någonsin; och jag vill åtminstone akta mig för att vara hans befallningar olydig.? et sista argumentet saknade icke sin kraft. Ehuru Damasippus helst skulle önskat sig vara ifrån älltsammans, insåg han dock, att det af tvenne faror var bäst att välja den minsta; och det var icke ett ringa bevis på Placidus välde öfver sina följeslagare, alt den slugare och mera dristiga skurken lydde honom af egennytta utan att tveka, och att den fege banditen gjorde det af fruktan. Damisippus omgjordade sig derför ännu en gång med svärdet, antog en så krigisk hållning som var möjligt med hans bätvande hjerta, och vandrade ned på oatan för att följa sin förklädda kamrat på deras skändliga företag, ehuru med många farhågor och onda aningar om utgången deraf. Huru olika, utom i dess oro, var icke den ädla natur, som på ett halft bågskotts afstånd från den vindskammare i hvilka de båda skurkarne smidde sina planer, i samma ögonblick sökte hvilan utan att finna den, trots af sitt tadelfria lif, trots sin ärofulla bana, satt Cajus L. Licinius ensam och sorgsen, grubblande för sig sjelf i sitt präktiga hem. I detta stolta palats voro långa rader af sallerier och gemak fyllda med sköna, dyrbara, fulländade alster af konst och smak. Om en famn at väggen hade varit naken, skulle den genast prydts med någon trofe af barburiska vapen, tagna i krig. Om en vrå hade varit tom, skulle den geuast fylts med en utsökt marmorgrupp af någon grekisk konstnärs mejsel, arbetad till stilla lif. Det fanns icke en enda vrå i denna del ar byggnaden, som icke vittnade om rikedom och beqvämlighet i hvarje afseende, och