Aftonbladet – 18 juli 1864, sida 2

svikna, och de sjelfva tvungna att söka en annan lösving än genom sina vänners hjelp. Uppehållet mellan akterna är så kort som telsgrafen blott är i stånd att göra det, och vi befinna oss redan i andra aktens första scen. Kungen har afskedat sitt kabinett och uppdragit åt grefve Carl Moltke att bilda ett nytt samt skickat sin broder till Berlin och Carlsbad. Om någon tanke finnes bakom allt detta, så är den troligen att kungen, stödd på ett icke obetydligt parti, söker vinna fred på grundval af hela Danmarks inträde i tyska förbundet. Danmark skulle då blifva Tysklands sjömakt och ej blott ställa sina ofantliga maritima hjelpkällor utan ock sina hamnar och arsenalei till Tysklands disposition. Men ett stort hinder finnes för denna plan. Frankrike uttalar sitt veto deremot, och denna makt, som hittills visat sig så likgiltig, låter förstå att detta vore tillräckligt motiv för densamma att uppträda aktivt. Danskarnes andra utväg, nemligen en förening med Skandinavien, stöter på bestämdt motstånd från Rysslands sida, och således erfara vi af det nuvande tillståndet endast att första akten blott gjort oss bekanta med de handlande personerna, att andra akten blott medgifver oss en blick i dramats förvecklingar, och att danska frågan, ännu långt ifrån hvarje lösning, först nu börjar visa sina mångfaldiga svårigheter.?