Aftonbladet – 16 juli 1864, sida 2

ARN och befallde henne att hemta en börs med guld ur hennes eget kabinett och ett af de svärd, som hängde i vestibulen, samt lemna alltsammans åt Esca. Derefter gick Valeria, rak och blek, framåt huset, skenbart känslolös för hans tacksägelser och bedyranden, men vände sig om innan hon hade uppnått tröskeln och gaf honom sin hand att kyssa. När Myrrbina hade uträttat sitt ärende och återkom, säg hon det ansigte, som vär lutadt öfver honom medan han vördnadsfullt bugade sig, och till och med denna tomhjertade flicka kände sig rörd af det sällsamt ömma och dystra uttrycket deri, men innan han hann se upp, var det åter kallt och passionfritt som marmor. Derpå försvann bon långsamt genom portiken, och Myrrhina, så dristig hon var, hade ej mod att följa henne in i hennes eget ensliga rum. EAPITLET VI.