Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 3

HeIrska OivVEP I5l iPilb folk I ebb IPILL dfo4u. Allervädig st Magistraten och deputcradekollegium iSönderborg den 22 Juni 1864.7 I det tal, hvarmed justitierådet Finsen til: sonungen framlemnuce denna adress, tramhöll hun, att den tillkommit, utan att armen hade ringaste kunskap om dess tillkomst, än mindre utöfvat någon påtryckni i detta hänseende. Den skulle der dessa dugar, då erligen det lilla, men verksamma upprorspartict, efter det Als nu fallit i fiendens väld, skulle försöka fö -kaffa sådana uttulanden vigt som de, hvilka blitvit fabricerade på Slesvigs fasta land, stå såsom ett högt och ljudeligt vittnesbörd: mot dylika utlåtandnn. Det var för ötriet icke ensamt från Sönderborg som justitierådet Finsen hade undersätlig helsving att bringa konungen; äfven från Suudeved, hvaritrån en sjelfejord deputation under falsk flagg hade begitvit sig till Berlin för att begära preussiska ko nungens beskydd, bade han från aktad. män i Dybböl, Sottrup, Allerup, Broager, Nyböl, Graasteen och Ringentes socknar erhällit uppmaning utt för konungen tolka invänarnes undersätliga trohet och tillgifvenhet. De skriivelser, som inueböllo denna uppmaning, voro af töljande lika betydande sunehåll: Eiter alt ha erfarit, alt en deputatior rån Sundeved, bestående af 5 medlemmar, för några dagar sedan rest till Berlin för att hos H. M. konungen al Preussen genon on adress från Sundeved bedja om beskyde mot Slesvigs delumg och skuliande från Holstein äfvensom att löreningen nied konunsanket icke åter måtte beviljas, kunna un tertecknude invånare i Sundeved och när näste trekt icke underlåta att tillkännagitvv ör ers välborevhet såsom närmaste dunsk: uktoritet, att olvannämnda deputation icke san petitionera hos H. M. konungen af Preusen 1 samtliga Sundevedsboers namn, enär ulott högst 1å känna behof att uttala oivanstäende önskan, hvaremot nästan alk uvånare i Sundeved önska förbli i den örening med konungariket, hvarigenom de :å lävge känt sig lyckliga Det nuvarande tillståndet här tillåter icke. att vår allernådigste konung, H. M. konu Kristan IX:s lojala och änuu trogna för lilna undersåter offentligt och genom er tlerunderdånigste adress till allerhögstden-emme uttala sin önskan, och måsie derför vi undertecknude inskränka uss till att för ers välborenhet tillkännagifvu, utt vi icke onska den förening upphbäld, i hvilken vi nitvlls t med konungariket, och vi tro vsa sanningsenligt ku . att hele vefolkningen i Huudeved med 1å undantag hyser summa önskan. Ers välborenhet ombedes, att, då tillfälle ) derull erbjuder sig, meddela vår allerpåligste konung, H. M. konung Kristian IX Ka leta vårt trogna, undersåtliga och underdånigaste uttalande. . Om den ofvannämnda deputationen, som bestär af 5 medlemmar, kunna vi ej underäta all anmärka, att blott två af dessa män i: iro bosatta inom Sundeveds granser, ochi att belolkningen i de socknar, der de andru j, ire medlemmarne bo och ha sina egendomar, bkaledes till största delen äro H. M. vär allernåd. konungs lojala och trogna unddersäter. I förhoppning alt deita värt uttalande .cke skall bli ovälkommet, teckna vi oss, 0. S. Vv? Å Armåns öfverkommando har cnaligt Berl. Fid. från hufvudqvarieret den 9 Juli utfärdat följande dagorder: Solduter! Eiter all sannolikhet skall fien-lka ett angrepp på Fyen. i g är förvissad om, att hela arimen med är fast besluten att icke sky något ofIl ser för atv hindra detta; det skall och bör iyckas oss, om vi blott alla i Förening ha en fast vilja att segra. aren uppmärksamme, kamrater! Låt ingen ansträngning för stor! Inläen er icke på skjutning på långt häll, utan kasten fievden med bujoneuten i hafvet, om han oförväget skulle öivergå det! Tuuken på, utt striden gäller Danmarks hjerta, skull :ägga dubbel kralt i edra armar — och försynen skull välsigna edra handlingar Vär lösen vare: Konungen och tädernesandet! Steinmann. Den nya krigsministern har den 11 Juli utlärdat följande kungörelse till armen: Kullnd ar konuugev har jag idag öfve ngit krigsministerict. Det ärifaruns st och efter svära förluster, jag tillträder denve vusvarsfulla post, men jug vet, att armöns mod ännu är orubbadt, och jag litar tryggt på dess hängilvenhet för konung och tädernesland. Vi ha att kämpa mot en dristig och vermäktig fiende; det är derför dubbelt nödvändigt, att armen genom vaksamhet och sen fasta hållning, som endast disciplinen kan åstadkomma, ersätter hvad som futtas en i antel. Hrr officerare böra föregå med tt exerspel, och soldaterna med fullständigt förtroende sluta sig till sina anförare. Jug väntar af hvar och en i ermån eti trängt och samvetsgranut uppfyllande at en krigares pligter; blott derigenom kunna vi hoppas att bärda Danmarks ära och rätt. Hvarje redligt sträfvande skull erkännas: att arbeta för armens krigsduglighet skall vara mitt mål. Dertill räknar jag på medverkan af hvurje dunsk soldat. l E C. F. Hansen. völs kyrkogård begrofvos, enligt ! st. den 2 Juh 25 danska och 221! preussiska krigare. Bland de törre voro en ! 1 1 9 svensk löjtnant och två officersaspironter, men deras namn hade bladet icke lyckats tt 8 vuda nå