Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 3

FER JOr UCTAS JFEWNEL UCI JOFljUTUNUE DEStUNU Håkan Röde. Det meddelande som den nya danska mi nisteren afgaf i riksrådets sammankomst den 12 dennes, fåsom ett slags program, var a: följande lydelse: ?H. M:t konungen har allernädigst entledigat sina förra rädgilvare somt uppdragit åt oss att vara höns ansvariga råd och an ö:vertega ärendenas ledning, emedan H. M:t — vi äro bemyudigade att uttala det för riksrådet — hyser den öfveriygelse, att det snarare skall lyckas män. hvilka bittills icke haft del i statens styrelse och händelsernis gäng, alt bringa de iörvecklingar, hvaritrön den hotande ställning utgätt, hvari Daumark nu befinner sig, till ett drägligt slut, än dem hvilkas råd H. M:t hitvlls bar följt. Vi äro fullt medvetua om storheten af denna uppgift, samt de svårigheter och hinder, som utförandet ar det uppdrögna värf kan möta, likasom vi äro genomwängdu af insigien al det stora ansvur vi påtagi oss. Men vi haiva trott det under närvarande omständigheter vara en oatvislig pligt. den hönvgitvenheten för konungen och kä leken till fäderneslandet bjöd oss vppfylla. att icke svika den tillit H. M:t visade Oss. i hopp att jemväl kunna viuna riksrådets och tolkets törtroende; ty utan detta, utav en fast sammanslutning af folket och des: represeutvuter till och omkring konungen och hans räd skall vår redligaste vilja och våra ifrigaste bemödanden ingenting förme till att bringa Danmark med räddad tryggad sjeliständsghet ur den farlig nmg, hvari händelsernas gång fört lande trots armens och flottans mod och tapperhet. samt : trots af hela folkets uthällighet at: bära tunga offer. Att vi nnder de förhållanden, hvari Jundet nu befinner sig, icke kunna uppställv något egentligt program, att vi icke ensivför folkets utvalde kunna angilva, genon hvilka medel och på hvad vägar vi må ettersträfva hvad som först och främst synes nödvändigt, på det att fäderneslundet, hämpande mot en ölvermäktig tiende och utsn hopp om bastigt och tlträckligt biständ ui någon annan makt, ej må tförblöda — att v: nu ej kunna yttra oss derem, torde vari påtagligt lör hver och en som Jugnmt betruktar förhållandena. Vi kunna allså för blicket icke säga annat eller mera, vi oryggligt skola stå iast på laglighetens grund (här ljödo starka ?Hör?!) och aldrig skola tillåta oss att gifva H. Mt ett råd, som ej stär i fullkomlig harmoni dermed, och som dessutom konungen — och derom bör hela folket vara förvissedt — skulle vara den första att fördöma. samt att Danmarks frälsning, ära och sjeliständighet skell vara ledstjernan för alla våra strälvanden, det dyrbara mål, hvaråt alla våra handlingar Ab skola riktas! Den förut omtalade adressen från Sönderborg, som borgmästaren derstädes, justitierädet Finsen och rådman Jensen framlemnat till konungen, var al följande innehåll: Allernådigste konung! Sönderborgs stadskollegier känna ett behot utt i detta ögonblick, då ett verksamt och upproöriskt parti under skydd at två tyska stormakters välds herravälde genom med konst fromkallade demonsirationer söker inbilla det med väru förbällanden obekanta Europa, att norr och mellersta Slesvigs betolkning önskar en upplösnivg af det band, som hitills snmmiuknutit Slesvig med det öfriga Danmark — uttala tör E. M., att likasom det är vår öfvertygelse, att trohet mot konung och fäderneslavd orubbhgt bor i hvarje ärlig mans och gvinnas hjerta på Slesvigs fastland, så r vår och våra medborgares trohet och un dersåtliga kärlek till E. M. oförändrad och, om möjligt, än mera styrkt och luttrad genom e hdanden, E. M. så trofost har but med hela lolket — så är vår trohet mot vårt fädernesland oförsvegad densamma, som den alltid varit, och vår önskan att dela oudt och godt i framtiden med våra bröder i konungariket lika Hflig som någonsin. Allernådigste konung! Det faller uf fig sjelf, att ingen al oss önskar, att någon cel ut det danska kronlandet Slesvig skall öfverlemnas i fiendehund, eå frumt detta kan undvikas; men blir sådant nödvändigt, skull, enligt vår ötvertygelse, den del a Slesvi som bibehålles för värt gemensumma fäde neslard och änvu innerigare tförbindes dermed, än lörhällandena bitills tillät, kunne se en lyckbg tremtid tull mötes under EB. M:ts landsiaderliga regering. Men, allernädigste kovung! vi ause hvarje upplösning nf det band, som knyter oss vid Get ötriga Danmark, och hvarje afgörande, som summunkedjar Slesvig med ett tyskt förbundslund, såsom den värsta olycka, hvilken kun drubba oss och våra efterkommarde. Allernådigste konung! Då Tysklands stormakter på ett barburiskt och skoningslöst sätt utan varninvg förstörde vår lilla stad och jugade oss och stedens ötriga irecliga och värulösa invånare med fara för vårt ln frön hus och bem, var E. M. den förste, som med körlekstull hend 1ndrsde vår nöd. Vi bringa BE. OM. ullerunderdämgste och bjertligeste tucksögelse iör deta vut vesbörd om B. Mus ludsiederliga körlek, ech vi neckaliu den Allsmöktiges välsignelse öiver E. M. och den konungaslägt, som