Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 3

än del al DESTRLIINASINalen UPpRllillad adv fr ler sammanräknadt 400 passagerare, vare sig att dessa intagas i mellandäcket eller i fartygets salong och hyttor e!ler annat rum i fartyget. Räiitegångsoch Psolissaker. En celebre rättegång. En rättsfråga af icke vanbg vigt har i Kristianstad och orten deromkring väckt mycken uppmärksamhet och diskuteras flitigt af herrar jurister, hvilkas tankar derom lära vara mycket delade. Förhållandet är följande: . Öfverstinnan Peyron, född von Rosen, som den 12 sistl. Januari afled och då disponerade fideikomisserna Råbelofs och Odersberga i Willands härad belägna sätesgårdar med underliggande gods och lägenheter, hade genom ett den 21 Januari 1863 upprättadt testamente och ett den 10 nästföljande Mars dertill gjordt tillägg. förordnat, bland annat: att inkomsterna af egendomen Råbelöf med underlydande hemman under första fardagsåret efter ötfverstinnans fränfätle skulle tilltalla enkefru Ulla Hasselström. född Morman, eller hennes lagliga artfvingar; att behållningen af det andra fardagsäret, ifall sådant lagligen finge til.godonjutas. le tillkomma fru Hasselströms barn eller dessas arivingar: samt att hrr öfversten och kommendören grefve Alarik Wachtmeister och hofkamreraren J. Möllerberg skulle, i egenskap af g .de män, dessa inkomster till förvaltning emottaga och om egendomarnes förvaltning under fardagsåren besötrja. samt af det andra fardagsårets behållning till enkefru grefvinnan Charlotta Lovisa von Rosen, född Wrangel, och enkefru majorskan Louise Charlotte von Rosen, född Adierheim, årligen utbetala fem procents ränta etter stadgadt afdrag. Öfverstinnan Peyrons närmaste slägtingar och lagliga arfvingar äro hennes moders syskonbarn (eller köttsliga kusiner) hr majoren och riddaren J. W. Kennedys fru, född friherrina von Böhnen, samt hennes bröder friherrarne Axel F. von Bölinen, som till majoren Kennedy och haus fru öfverlåtit sin möjliga rätt till delaktighet i fardagsårsinkomsterna. och Alfred F. von Böhmen. ! för hvilken major Kennedy är god man. Iföljd af förstbemälde frih. von Bohnens öfverlåtelse äro jemväl major K. och hans fru den aflidnas närmaste efterträdare uti dispositionsrätten till förberörde fiderkommissegendomar; och i anledning af ofvanbemiälde hrr gode mäns uppgift. att öfverstinnan genom testamente skulle hafva frånkänt sina arfvingar och tilldelat andra personer atkomsten af båda fideikommissegendomarne under fardagsåren, samt utsett gode män att egendomarne under fardagstiden iörvalta. hade majoren Kennedy den 23 sistl. Januari, för att utan hinder af ett sådant förordnande skyndsamligen komma i besittning af egendomarne, med hrr.. gode män öfverenskommit att han. med rätt att tillträda egendomarne den 14 påföljande Mars och dem behålla till fardagstidens slut den 14 Mars 1866. skulle för dem i årligt arrende erlägga 30.000 rdr vid hvartdera fardagsårets slut. men att han likväl skulle vara berättigad till lagligt klander af testamentet, och hrr gode män således äfven vara förbundne att. ifall öfverstinnan Peyron genom laga It cgande utslag eller dom törklarades hafva varit lagligen oberättigad förordna om fardagsåren. återbetala — sex månader deretter — allt hvad af arrendet blefve f majoren Kennedy erlagdt jemte fem procents årig ränta derå från de dagar arrendet at honom blifvir guldet. ÅA egna och sin frus vägnar. äfvensom å utrikes vistande frih. Alired Fr. von Böhnens instämde majoren Kennedy till Willands häradsvält öfverstinnan Peyrons förbemälde testamenwrier och utsedde gode män. Öfverstinnan hade enligt majorens tanka saknat all laglig betogenwet att om fideikommissegendomarnes törvaltning och afkomst under fardagstiden något fr ordna. Fardagsåren förmenades nemligen rätteligen vara att anse icke såsom en öfverstinnans egen tilihörighet, utan biott såsom en bennes agliga sterbhusdelegare tillkommande rättighet. Det första och enda lagbud. som förlänat förmånen af laga fardag äfven ä fideixommissegendomar. vore kongl. förordningen den 3 April 1810. Före denna hade laga fardag å sådana fastigheter icke egt rum. Men högstberörde nåd. örordning gitver denna förmån endast åt dem. som äro aflidne fideikommissaries sterbhusdelegare efter allmän lag. Och likasom i lagfarenheten göres bestiimd mellan skilnad heredes ex leac och heredes ex testamento, så ansåg majoren ock med fideikommissaries sterbhusdelegare efter allmän lag böra förstås endast sådana personer, åt hvilka lagen sjelf och omedelbarligen forlänar delaktighet 1 sterbhuset, såsom enka och lagligen arfsberättigade skyldemän, men ingalunda dem, som icke ensamt och omedelbarligen af lagen härleda sin åtkomst till sterbhuset, utan grunda den i första hand på en testamentarisk anordning. Annars skulle, efter majorens mering, författningens ord efter allmän lag) saknat allt ändamål och betydelse. Grunden för lagbudet ansåg majoren ock hufvudsakligen ha vant lagstittarens önskan att, genom fideikomiterad egendoms bebrukande till bästa för fidei-: kommissaries samtliga lagliga artvingar eller sterbhusdelegare , mildra den stora obilligheten att endast en af dem fär inträda i hans ställe. Till följd häraf yrkade majoren. bland annat, att öfverstinnan Peyron måtte förklaras icke ha varit lagligen berättigad att genom testamente förordna om sina i lilstiden innehafda fideikommissegendomars förvaltning och atkastning under fardagsåren efter testamentgifverskan och att ailt hvad i hennes ofvanbemärkta testamenten i sådant afseende blifvit förordnadt måtte ogillas och förklaras kraftlöst emot majoren, hans fru och svågrar, samt att majoren, i den mån han: emellertid utbetalte de i otverenskommelsen den 3 Januari utfästade ärrendeaigifter, måtte berättigas att dem med öfverenskomna räntan återfå af gode männen. När detta mål hos häradsrätten förekom å sist hållna sommarting genmälde svarandena, att det. väl icke skäligen kunde beg.ridas att ju hvarje aflidens rättsinnehaivare och sålunda äfven testamentstagare vore delegare i sterbhusct ellerj: sterbhusdelegare. Det af lagstittaren i 1810 års förordning begagnade uttrycket alla sterbhus-! delegare. torde ega större vigt och betydelse än: de at käranden elterade orden elter allmän lag. 1. Det vore nemligen temligen påtagligt att. derest! lagstiftaren, medelst införande laga fardag ål) fideikommiss. endast haft för afsigt att derige—! nom bereda en fideikommissaries arfberättigade ga fardag. men att dern utestänga fideekommissariens öfriga rättsinnehatvare. hade lagstiftaren icke begagnat det vidtomtattande uttrycket alla sterbhusdelegare efter allmän lag. Mcningen vore icke att göra ett undantag från i lagens allmänna grund i fråga om fardag. utan att tillämpa denna grundsats älven på fideikommiss. ej sjelfva fideikommissbrefvet annat innehåller. För sin del kunde svarandena derföse icke annat än anse ordet sterbhusdelegare härj synopymt med räkeinnekofvare. Så hade äfven uppkommen tvist af enahanda beskaflenhet förr än kr.