Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 2

EE az4 1 1 tt t t BENT SD 1OTSNTHHN7?TCU(5 Men hur kan jag då vara här?4 fortfor han med en mildare blick. Jag skulle gerna vilja lara känna den hembghet, geuom hvilken Valeria kun förtrolla en sädan mun som Placidus till att handla efter henves vilja. Hon blef nu alldeles blek. Tribunen skall aldrig äterfordra dig, sade hon: Sjug har för alltid uppgjort räkningen med honom. Han förstod henne icke, men likväl släppte Ihau bennes hand och drog sig litet längre ifrån hennes sida. Hon kände att hennes straff redan hade börjat, och när hon åier började tala, var det i en härd och kall ton, alldeles olik hennes vanliga. Han korsade min väg, Esca, och han drabbades af samma öde som alla, hvilka äro djertva nog att sätta sig upp emot VaJeria. Hvilka motiver af burmbertuighet, kärlek eller heder skulle väl verkat på Plaeidus? När ver han väl någonsin en bårsmån från sin utstakade väg uf undseende Hör någon annan än sig sjelt? Jug kände honom jag — äh, allt för väl! Det fanns blott eft ocmotståudbigt argument för tribunen, och jag använde det. Jag dödade hovom; dödade honom der han läg vid testmältiden — men det var för att rädda di iv Ku Kanske kände han att han var otacksam. Kunske försökte han ötvertyga sig, att han ätninstore icke hade rätt av döma hevne strängt; att en sådan uppolfring för hans skull borde göra honom ötverseende äiven med ett så skändligt brott som eu mord; men han kunde icke beherrska den ovilja och alsky, som nu tppstego mom bonom, för denna sköna, passiwnerade och samvetelösa qvinna3 och medan han bemödvde sig om stt dölja si känslor usder en v Fo ödu Go aninbhen bönde hon rut d unkt alt hvad fom egick mom hovom, och hon led så -om endust de kunna lida, hvilka huiva kastut bort beder, dygd, samvete, allt, blott för att vinna visshet om att deras ekomliga uppoffring har varit fåläng: vttbiuken8 i