Aftonbladet – 15 juli 1864, sida 2

honom från undergång, och alt hon icke hade prutat på något pris för att återköpa honom. För första gången i sitt ht tick Valeria nu en aning om qvinnans bördsrätt att läta silt eget väsende uppvåien annans, och för ögonblicket törvandlade denna vid: gande känsla fullkomligt den patriciska damens hela karakter och verldsäskädning. Myrrhina, som med skyldig grannlagenhet gick tio eller tolf steg efter, kunde knappt tro, att denna svigtande gestalt, med vacklunde gång och blyg hållning, var samma varelse som hennes befallande och nyckfulla herrskariana. Detta unga fruntimmer, som alltid hade ögon och öron öppna, och som aldrig blef förvirrad eller öiverraskud, hade verksiällt tt ur tribunens tjenarekrets i summa ec k som hennes ölvade öra upplängude Vulerias lätta steg genom kor och ehuru hon svårligen hade vär att få se henne vandra hem med ti vid sin sida, glömsk af sin kammarjuna ruulivaro liksom af allting annat i varlden, var hon dock rätt belåten med att se, an denna tankspriddhet var en följd af det intresse hou hyste för sin töljeslagare. Så länge en intrig var å bane, brydde sig Myrrhina föga om hvem som var dess upphof eller dess offer. De hade icke gått långt, innan Esca stannade, lik en menniska som vaknar upp ifrån en dröm. Jag har er alt tacka för mitt lif, sade han med sin Jugna röst och denna främmande brytning, som var en så Jjuf musik för hennes ö iluruskall jag någonsin kunna vedergäla er, ädla dam? J:g har ngeuting at erbjada utom styri i n, och hvilken jensi skulle väl en såduo Hon och slog iu og Vi äro icke i het ännu, svarade bo. SVi få tala om detta när vi komnunt hems Han biickade framför sig bortåt den vuckra satan med dess präktiga portiker, stolta paatecer och pelarrader. som utsträckte