Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 3

Svenska frivilliga i danska bären. Genom ett korrespondentmeddeland? till Jönköpingsbladet erhåller man några supplerande uppgifter i afseende på svenskar, hvilka befunno sig i de regementen, som deltogo I striden på Als. Löjtnanterna Påhlman och Selden vid 4:de regementet befinna sig i högönsklig välmåga på Fyen (löjtnanterna Kilman och Klinteberg äro såsom bekant, fångna). Från 6:tle regementet uppgifves, att ingen dervarande svensk frivillig officer eller menig fallit eller blifvit sårad i striden. Från 10:de regementet erhålles bekräftelse derpå att löjtnant Wester och korporal Otlinger blifvit tillfångatagna. Vid I8:de regementet bar Peter Magnus Sörensen (norrman?) blifvit sårad och fången; de öfriga svenska frivillige vid regementet äro i godt behåll. Af de vid 5:te regementet stående svenskar äro korporal Röing, som bekant, fången, och R. Wäållgren sårad och fången; deremot har ännu ingenting rorsports om menig P. F. 0. Lindblad (f. d. landtbruksinspektor), men då han icke finnes upptagen 1 några listor öfver fångar -om passerat Flensborg eller i lasarettsförteckningar, är det att förmoda, att han är i godt behåll på Fyen. Från en vid 18:de regementet i danska armån anställd svensk läkare har till en if hans härvarande vänner ankommit följande bref, som benäget blifvit redaktionen meddeladt: Brahe Trolleborg på Fyen d. 2 Juli 1864. Jag vill icke lemna dig i okunninghet om min Skaebne under affären den 29 Juni, derföre skyndar jag mig att härifrån skrifva några rader, och då jag vet att det intresserar dig, så vill jag omtala hvad som passerade i min närhet törutnämnde dag, och hvarom jag har tillförlitliga appgilter. Hvad der annars passerade, skall heller icke glömmas. 18:de regementet låg natten mellan len 28—29 som reserv ! mil från det blifvande bataljfältet. Kl. 1 på natten allarmerades vi: nnan regementet blef uppstäldt och hunnit upp 1 preussarne hade 12 timma förlupit. 2:dra ataljonen. vid hvilken jag står, beordrades till Rönhave skog, men innan vi hunnit dit möttes vi af Oberst Faaborg, som redan blifvit sårad if dem öst för skogen: han sade att fienderna voro närmare än vi trodde och att viicke längre kunde marschera med kolonner utan i kedja: och riktigt! i samma ögonblick dånade en salfva emot oss; kulorna susade oss lyckligtvis öfver hufvudena och endast en man föll. I ett nu ågo vi spridda bakom ett långt gärde (jordul med buskar på, motsvarande våra gärdessårdar). Sedan vi ordnat oss litet. gjordes af 3:dje och 6:te kompanierna ett glimrande utfall; soldaterna skjöto sina gevär af och stormade am med bajonetten. De fiendtliga tiraljörerna xastades 200 alnar tillbaka till sina reserver; men efter 4 timmas tid tvingades vi af ett mörlande kulregn att gå tillbaka till vår förra position. Från buskarne öfver oss beströddes vi iormligen af nedfallande blad och grenar, som afbrötos af deras kulor. På vår venstra flygel. ler vi trodde oss ha 3:dje regementet, blefvo vi efter en stund varse preussarnes fula fysiognonier i stället. De skjöto oss nästan i ryggen. Hör var alltså icke att vara längre. Vi retireade hastigt till närmaste bakom oss belägna rde; under passagen öfver det öppna. plana sädesfältet föllo soldaterna omkring mig, framör mig och bakom mig i stor mängd. Min kantinesoldat sårades af en kula, som sannolikt iräflat mig om den icke först träfiat honom: han sprang nemligen tätt bakom mig. Väl kommen öfver häcken skulle jag till att förbinda ionom, då jag hörer tyskarne storma fram på samma fält, som vi nyss passerat. De ropade deligen: Wir geben k Rasande öfver deras oförs ing löjtnant Knudsen upp på all dem: I svineigler vi begäre ikke he pardon !? En dötvande salfva från smidde samtidigt döden i prenssarnes täta leder in Pardon! Hurrah! het springer en ärdet och ropar ler