Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 2

Danmark går under, och vi tro gerna, att le regeringar, som hafva visat oss ett så verksamt intresse under loppet af underhandlingarne, icke skola ötvergifva oss i et så olika och orättfärdigt krig. . Haf den godheten att uppläsa denna de-t pesch för h. exe. — och att gifva honom en afskrift deraf. Jag har den äran o.s.v. D. G. Monrad. Drouyn de Lhuys har till Frankrikes diplomatiska agenter utfärdat en cirknlärnot, daterad den 28 Juni, rörande den londonska konferensens resultatlöshet, Deri försäkras framför alltatt det ej berott at Frankrike att gifva förhandlingarne en bättre vändning. Om de af Frankrike straxti början föreslagna punkterna -— verklig vapenhvila och bestämda grundvalar för underhandlingarne — hade parterna ej kunnat förena sig, och derföre hade det måst nöja sig med att befrämja allt hvad som kunde bidraga till ett närmande mellan de krigtörande. Det engelska förslaget att dela Slesvig understöddes af Frankrike, emedan det hade det företrädet att det gjorde afseende på den tyska delens af Slesvigs befolkning nationalvilja och tillförsäkrade det genom denna tillväxt förstorade Holstein rättighet att sjelf afgöra öfver sin framtid.? Vidare yttrar Drouyn de Lhuys: När alla andra kombinationer voro uttömda, formulerade vi ett sis:a förslag. Vi föreslogo att läta den befolkning, hvilken kriget rörde, sjelf förklara sig och derigenom gifva konferensen vid handen alla erforderliga data för dragandet af en demarkationslinie efter all billighet. Vi ha ej kunnat förebygga underhandlingarnes albrott, och tvisten är nu åter ötverläten åt vapnens afgörande.? Efter denna historiska rekapitulation öfver konferensens gång kommer Drouyn de Lhuys till följande slutsats: ?Den allmänna meningen visar sig lifligt upprörd ötver fiendtligheternas återbegynnelse och motser med oro de följder en så olika strid måste medföra. Hvad oss angår, kunna vi ej misskänna omfånget af de tilldragelser, som så direkt beröra alla nordens sjömakters intressen samt till och med statsjemnvigten i denna del af Europa. Vi hysa den uppriktigaste önskan att de faror, som kunna uppstå deraf, måtte kunna undgås, och ledda af samma sinnesstämning, som hittills tjenat oss till rättesnöre, önska vi qvarstå i den al oss intagna opartiska ställningen och vilja hoppas att ingen svår! förveckling må uppstå, hv.lken skulle förätta oss i nödvändigheten att gripa till en annan politik.