Aftonbladet – 14 juli 1864, sida 2

KAPITLET IV. Kärleksdrycken. När han slog upp sina tunga ögon, reste bon sig hastigt upp, ty röster afbröt) nu den tystnad, som hittills hade varit rådande i hela huset, och släfvarnes brådskande steg fram och tillbaka förkunnade deras herres återkomst, en herre som icke tålde någon förgtummelse, såsom de väl visste, af dem som voro i hans tjenst. Hon hade kuappt rest sig upp ifrån sin ställning afsmekande och hänvgilven Ömhet — hon hade knappt hunnit skaka undan det långa håret från sitt ansigte, förrän Julius Placidus inträdde i rummet och stod framför henne med detta outgrundliga ansigtsuttryck, som hon mest hatade, och som lemngde henne i fulikomjig okunnighet om, huruvida han hunnit bevittna den ömhet, som hon hade slösat på fängen. Och nu återtog Valeria qvinnang natur, hvaraf hon, med alla sina fel, egde en så rik andel. I detta kritiska ögonblick växte hennes mod och själsnärvaro i jemnbredd med amständi heterna: och ehuru hon, som qviunna, bade förställningskonsten i sin makt, denna den svages tillflykt, eå låg det någouting på hennes panna, som antydde att hon, om det gällde, icko skulle ivgpa tillbaka för den starkes yttersta förbvitlode tmviger.