Aftonbladet – 12 juli 1864, sida 3

i fäktningen vid Lundby å Jutland den: dennes blef hårdt sårad af ett skott i bakr delen af hufvudet, bar enligt anfänd enskilc underrättelse aflidit dagen efter striden. Red. af Snällposten har mottagit följande skrifvelse: Tredje infanteriregementets sjeltc kompani. Kustvakt vid Böjdern på Fyen den 2 Juli 1864. I bataljen på Als den 29 Juni hade kompaniet jen hältig affär i byn Kjer. Den svenske frivil lige, löljnant Berzelius, som är anställd vid kom: paniet, deltog i denna strid, men blef dessvärre träffad af en fiendtlig kula, just som han, i sp sen för sin afdelning, stormade fram mot cen aj den öfverlägsna fienden ockuperad gård. Man fet icke, om denne tappre otficers sår var död: ligt, deremot känner man med bestämdhet, att han kommit i fiendens händer, men fienden har ännu icke lemnat underrättelse om våra sårades öde. Då kompaniet icke känner löjtnant Berzelius hemort i Sverge, så anhålles att denna underrättelse torde blifva upptagen i Malmö Snällpost och äfven i andra svenska tidningar. Claudius Madsen, Premierlöjtnant och kompanibefälhafvare. I ett bref till en svensk i Köpenhamn har nuvarande chefen för återstoden af 10:de regementet, kapten Vaupell, nämnt följande vid regementet anställde svenskar såsom de der utmärkt sig i fäktningen den 29 Juni på Als: kommendersergeanterna Larsson och öller, sergeanten W. Carlström (från Stock holm) alla hörande till 1:sta kompaniet och menige inom femte kompaniet: Holmberg, Ljung och Forssell (finne). Korporalen vid Aarö-Rasbska ströfkåren C. A. Broberg (skarpskytt i 9:de Stockholmskompaniet), hvilken svårt des genom ett skott i magen, vid landstigningen i Kalöbugten, är nu så återställd, att han kunnat bege sig till Köpenhamn, hvarifrån han om några dagar ämnade sig till Stockholm. 1 Göteborgs Handelstidning har varit infördt och derefter reproduceradt i Dagligt Aliehenda ett bref, som uppgifves härröra från en i Danmark varande svensk officer. Det är dateradt på sjön mellan Faaborg och Korsör den 2 Juli. Af författarens framställning visar sig, att han ej sjelf bevittnat någon del af striderna vid preussarnes ölvergäng till Als, raen han tillåter sig det oaktadt om danska truppernas uppförande dervid, såväl. soldaternas som officerarnes, fälla högst förklenliga omdömen. Det förefaller nästan osannolikt, att en svensk offiser kunnat så lättsinnigt yttra sig om förhållanden, rörande hvilka han icke kunde löma på grund af egen åsekädning, och isynnerhet om han är ansiälld i danska armen ller marinen, vore ett sådant beteende mot ans vapenbröder rent af otillständigt. Hurudan den högsta ledningen af de danska operationerna än må hatva varit, så hafva lock trupp och befäl mer än tillräckligt unler hela kriget ådagalagt, att de icke, såom brefskrifvaren insinuerar, endast tänkt vå att begagna harvärjan. Den stora manpilian, som danskarne h-ft i alla strider, vevisar bäst, att de tappert hållit stånd. Med det ifrågavarande brefvets äkthet och ned brefskrifvarens uppgilna egenskap af venek officer må nu hkväl förhålla sig hura om helst, så taga vi dock för alideles atrjordt, att ett sådant bref icke kunnat ara ämnadt för offentligheten och vi tro let icke vittna om synnerlig takt hos dem, om dragit försorg om dess publicerande.