Aftonbladet – 12 juli 1864, sida 3

1 härom ; att en organise rad samverkan bildar sig mellan danska svenska och norska män mot det gemen samma målet. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 5 Juli. Sedan äfven ryska kejsoren och hans minister Gortschakoff på fullt allvar blan. dat sig i den dansk-tyska frågan, har här den föreställningen inrotat sig, att ingen ting godt kan väntas af saken. Den ryska interventionen verkar så mycket obebagligare på al om den ger sig sken ar djup! intresse fö skland, och om de Bismarckska organerna också verkligen icke underlåtit att i denna anda illustrera afsägelsen al de förmenta ryska rättigheterna åt storhertigen af Oldenburg, så kan dettr ej annat än stegra alla politiska kretsars miss troende. Jag sä dock för mycket, då jag låter alla? politiska kretsar deltaga 1 indignationen; ty våra junkrar äro ju i dag ännu desamma som på den athdne kejsar Nikolai tid, hvilken de firade såsom ?fäderneslandets fadex?, det preussiska fäderneslandets nemligen, och skulle icke kunna upplefva någonting uppbyggligare a att den gamla heliga alliansen återuppväcktes under czarens skydd. Med denna förhoppning helsa de honom här; men likasom alla deras planer gå sönder derföre att de blott förstå att negera, så se de älven nu den heliga alliansen försviuna som en dsömbild. Naivt i högsta grad var det dock i sanning af den ministeriella pressen att tillskrifva den ryska politiken plötsligt påkomna tyska sympatier. Likasom om icke Ryssland tvärtom gjorde allt blott för att genomdrifva sina egna särskilda planer. Stort uppseende har den i dag här inträffade underrättelsen gjort, alt konungens af Danmark yngsta bror, prins Johan af Slesvig Holstein SonderburgGläcksburg i går ankommit till Lubeck, för att derifrån begifva sig hit. Man tyder denna mission endast på ett sätt, . nemligen alt Danmark är hågadt att ingå i fredsunderhandlingar. Det krig, somvi sedan den 1 Februari föra gemensamt med Österrike, har utom sin politiska äfven en annan högst intresnt sida, den finansiella nemligen, hvilken här ger lika mycket att tänka på som vår premierministers hit och dit löpande experimenter. I tre år ha vi icke längre haft någon statsbudget, d. v. s. i tre år ha de it:a ressorcheferna -förfogat öfver statens samtliga inkomster och utgiiter, och denna oregelbundenhet stegras så mycket mera som ingen lag om ministeransvar ghet finnes. De sista åren utföll budgeten med en brist at flera millioner, emedan armåns förkande med 73,000 man väl icke antagits af landtdagen, men ändock beslutits af reseringen. Trots denna brist för hvarje gång budgeten är ministeren nu ändock i stånd utt utgifva 20 till 30 millioner för ett fält-äg. Ingen vet rätt huru finansministern sär i land härmed, men han har i främsta rummet användt skattkammarmedlen, hvilka uppgingo till omkring 20,000,000. Denna summa representerar likväl icke besparinsar och öfverskott af föregående års inkometer, utan den har bildats af äterstolerna af flera lån. Naturligtvis är det enigt författningen blott med erhållet tillständ if landtidagen tillåtet att förfoga öfver skattkammarmedlen, men vär förtattning är enlast ett stycke papper utan all nytta för andet, ty regeringen gör och iåter ändock vad hon behagar. ?Vi taga penningar der vi finna dem?, sade hr Bismarck, och denna als tillämpas af vår finansförvaltning. Detta skall gifva anledning till mycket vältiga strider, när vår landtdag åter samnanträder, och icke blott för missvården om finanserna, utan äfven derföre att vår ore politik fortfar att på det skoningslösate förfölja de omedelbara såväl som de nedelbara tjenstemännen. Vexationerna äro ut så omfattande art, att ingen längre är äker för dem, antingen han är domare ler lotterikollestör, tidningsutgifvare eller vofleverantör. Vår högsta domstols, öfvertribunalets, aktionspolivik har genom sina sista domar rande pressen och tjenstemännens pligter väckt ministören en hjelpsam hand. Junkeridningarne och de med junkerpartiet rötande tjenstemännen ha det friaste spelum, men ve den, scm yttrar sig antiminiterielt. Kritiken öfver den Bismarckska politiken bestraffas, om den ej uppträder på let försigtigaste sätt, nästan såsom majetätsbrott, ty, så lyder det nyaste lystringsyrdet, ministrarne äro utnämnda af konunsen och utföra de allerhögsta befallningarre; således är antiministeriel ett och detamma som antimonvarkisk. Allt detta skulle man kunna låta passere, mm ej denna samma ministår Bismarck dagigen genom besoldade pennor lät skrifva i verlden att den hängitver sig åt nationel volitik, att den skulle göra Preussen stort ch starkt inomsävälsom utomlands. Och rärvid ändock så mycken fruktan och fasa ör ett enda frisiunadt ord af den politiska notståndaren! Det kan i sanning icke eka öfverraskning alt misstroendet är större in tron på så högtsväfvande plåner med nvändande af medil, som dock äro alltför småaktige. Den på telegratväg ingångna underrättelsen om prins Johans af Danmerk ankomst ill Libeck omnämner Stovtsanzeiger märkvärdigt nog icke. KN Den otficiösa pressen fortfar att lofsjunga Freukrike. Allmänheten kan alls icke fö sig förklara dessa öfverroskande hyllningar. ae Svenska frivilliga I danska hären. Den vid danska 1:a regementet anställda frivillige Emi! Ekström frön Götebora, som