Aftonbladet – 12 juli 1864, sida 1

roppar af denna klara, färglösa vätska, och on tillhör er! Pribunens elaka leende började nu spela ring hans mun, och då var det icke godt it längre gäckas med honom; han lutade ig ned emot trollkarlen och hviskade två rd i hans öra; denne säg upp med ett utryck. hvari nyfikenhet. fasa och beundran ;öro på ett besynnerligt sätt blandade. Derpå glänste äter hans ögon af en skolojkes odygdiga lustighet, medan han letsde ett massilt elfenbensskrin, uv hvars lönum han framtog en liten smal flaska. Lintande in denna i en tunn pergamentsrulle, på hvilken stod skrifvet ordet ?Cave? (akta!) för att beteckna iunehålleis farliga beskafrephet, lade han den hastigt i tribunens hand, gömde undan guldpungen, och med en af rörelse darrande röst bad han tribunen gå, en uppmaning som Placidus efterkom med sitt vanliga sorglösa sätt att vara, och han vandrade med makliga steg till sin vegn, som om hans affär bade varit af den mest oskyldiga och menniskovänliga art. Emellertid hade Valeria, åtföljd af ein kammarjungfru, uppnått tribunenus hus, i hvilket hon inträdde med högburen panna, men med darrande lemmar. I trotsaf hennes oförskräckta natur väcktes alla hennes öns forhågor och svagheter till lif af det företag, som hon hade ålagt sig att utföra. och hennes qvinliga instinkt sade henne, att echvad för motiv som ledde henne, så vore öfverstigandet af denna beryktade trös el ett steg, som hon bittert kunde få ångra i en fromtid. Myrrbina hyste inga sådana fer hågor: hon såg i allisammans ett tillfälle att utveckla sina egna talenger för intrigen, gjorde henne, om möjligt, mera g än någonsin för hennes matenoder,