Aftonbladet – 12 juli 1864, sida 1

GLADIATORERNI.) TAFLOR UR LIPVET BLAND ROMARE OCI JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR AR I WHYTE MELVILLE. KAPITLET ITU. Furens quid femina. sVagnen tog af in på Flaminiska vägen, sade dvergen, då han andfådd kom springande tillbaka till sin herrskarinna. SAck, så fort, så fort!? — och han klappade i aina små svarta hinder, uti den obeskrif. liga förnöjelse som barn alltid finna i rörelsens hastighet. äFlaminiska vägen, upprepade Valeria. Shan måste då taga vägen genom Stora orten och Triumfbägarne för att komma hem. Myrrhina, om vi skynda oss, kunna vi ännu binna from i tid.t Inom mindre tid än tio minuter hade de både qvinnoroa hunnit öfver den vidsträckta promenadplats, som omgaf Valerias hus, och kommit ut på gatan. Men så fullkomlig var den förvandling de hade undergått, att äfven den förtrognaste vän icke i sa beslöjade, haltspringande gestalter skulle igenkänt den förnäma romerska damen och hennes kammarjungfru. En peruk af knollrigt blondt hår höljde Valerias mörbruna lockar, och nedre delen af bennes ansigte doldes af en mask, medan Myrrhina, tätt beslöjad och insvept i en mörk, il ch Inggsliten mantel, såg ut som en fattigdo) Se ÅA. B. nr 120, 130.132 148, 150, 151, 138-115 och 167