Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 3

ker växt. TANTEN Sjöbefästningarne vid Stockholm. Det vill synas, som regeringen omsier blifvit betänkt på ordnandet af några försvearsmedel äfven vid de inlopp till hufvudstaden, som icke skyddas at Waxholms fästning, enär vederbörande anbefallt uppkastandet at å 5 jordbatterier på öarne omkring Waxholm. Af de åsigter, som chefen för ingeniörkåren uttalat, är det äfven sannolikt att man slutligen skail gripa sig an med uppförandet af ordentliga förskanspingar vid de nu obefästade sunden i denna nejd, ehuru det efter vanligheten är hos våra militärmyndigheter längt från tanke till beslut och från beslut till handling. Emot dessa åtgärder torde, om de på klokt sätt vidtagas, och om förskansningurne förses med goday efter nutidens fordringar lämpade kanoner, icke vara något att anmärka, om ej den omständighet att man tyckes uteslutande bygga sin lit på de jasta batterierna eller det stående försvaret. Det bör nemligen lätt kunna inses, att de små befästningar, som kunna komma att vid de Waxholmska stängsellinierna uppföras, icke länge kunna emotstå ett allvarsamt anfall, samt att, då de icke kunna skydda sig sjellve, de icke heller förmå gilva något kraftigt skydd åt de försänkningar, som skola hindra fiendens framträngande. Och med en endas af dessa betästningar fall skulle naturligtvis älven allt försvar vid de öfringa inloppen vara gagnlöst. Men om, enär dessa befästningar icke kunna gitvas den styrka en vanlig tästning eger, något annat skydd för ifrågavarande siängsellinier måste. påtänkas, så ligger det för en dag att intet försvarsmedel skulle härvid vara kraftigare och mera ändamälsenligt, än små pansarfartyg eller monitorer, af hvilka ett enda vid hvarje genom försänkningar skyddadt inlopp skulle bilda ett både kraftigt och ointegbgt värn för dessa. En sådan monitor skulle nemligen på sin höjd kunna skadas, men icke eröfras, emedan densamma hvarken kunde från land ätkommas eller, skyddad bakom försänkningarne, från sjön intagas. Skulle fartyget bli så skadadt, att dess eld måste tystna eller att detsamma kunde draga sig tillbaka, så kunde ingen svårighet möta ätt tillkalla. någon reserv-monitor eller ett af de pansarfartyg, som skulle vara förlagda vid de öfriga stängsellinierna, af hvilka säkerligen icke alla kunde på en gång af fienden angripas. Vi tro således att man skulle göra väl, om man i tid gjorde sig beredd på den oafvisliga nödvändigheten att förstärka försvaret af inloppen till hufvudstaden ej blott genom vattenminor, som kunna af fienden upptagas, och genom landtbefästningar, som näppeligen bli annat än förlorade utposter, utan framför allt genom pansarbatterier. j Denna nödvändighet bör äfven för regeringen atgöra en ytterligare eggelse attanskalla ett större antal mindre pansarfartyg; och man bör hoppas, att hon i så god tid vidtager alla de förberedande åtgärder, som för sädana fartygs byggnad erfordras, att desamma, så enat rikets näst sammanträdande ständer beviljat nödiga medel, kunna enust sättas i verket och raskare fullbordas, än de nu beställda monitorerna. Huru mycket vi än äro benägna att göra rättvisa åt de hinder, som kunna ha uppehållit beställningen och tillverkningen af dessa sistnämnda fartyg, måste man dock högeligen beklaga, att vår regering behöft vida längre tid än någon annan at Europas olla sjömekter för att bli färdig med ensamt sjelfva beställningen af sådana fartyg, hvarigenom Sverge också nu är den enda af alla dessa makter, som saknar dessa till avfall och Öörsvar lika kraftiga krigsredskap. Det behöfver icke sägas, al hvilken vigt för apagnndet och upprätthållandet af en sjelfständig politik saknaden eller besittningen af detta för en sjömakt numera oumbärliga vapen är. I de första dagarne af sistlidue Juni månad gingo i Petersburg 3:ne monitorer af stapeln, som begynte byggas i Maj 1863. I Sverge deremot, för hvars sjelfbestånd och politiska inflytelse egandet af dessa krigsfartyg måste vara af vida större vigt än det kunde vara för Ryssland, har men först i November ssmma år blifvit färdig med ritningarnes godkännande; och under den mest kritiska period, som det skandinaviska norden på femtio år genomgått, se vi ännu den dag ganska bepinerd då en svensk flotta kan möta sina bepansrade fiender med annat än träfartyg! ANAR