Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 2

ippträdande; att Ryssland skall intaga en ör Tyskland gynsam ställning och sammanlraga en krigshär i Finland, om Sverge fördarar Tyskland krig. Den 7 Febr. upplyer erefve Rechberg furst Metternich 1 Pais om, att de tyska makterna icke skola åta sig nöja med att återupprätta de forda förhållandena, Under det attsåledes de ;yska stormakterna redan då hade andra afsigter än dem, som uttalades, se vi Jen diplomatiska dubbelheten på dess höjdpunkt två depescher från Gortschakoff till Rysslands sändebud Oubril i Berlin af den 10 och 16 Febr. Den första, som är ofticiel, förklarar, att Ryssland har intresse i att upprätthålla den europeiska jemvigten, för hvilken Danmarks integritet är ett vilkor, och att Ryssland icke kan se lugnt på, att Danmark sönderstyckas, emedan det kunde leda till ett skandinaviskt rikes bildande. Den andra, som är privat, förklarar, att den första blott är skrifven för att lugna England och förhindra en engelsk beväpnad inblandning. Den hade derföre också blifvit visad för lord Napier, men Preussen kunde lita på att Ryssland alltid skulle understödja det. Skälet härtill förklaras i en skrifvelse från preussiska sändebudet grefve Redern i Petersburg till Bismarck sålunda, att Ryssland vill visa sig erkänsamt för Preussens bistånd i den polskaresningens kufvande. Danmarks motstånd upphäfver alla de förra förpligtelserna; förvecklingar skola sannolikt uppstå, om Österrike och Preussen skulle söka draga fördelar af sin eröfring, men Ryssland skall då ställa sig på Tysklands sida. Den 3 Februari skrifver gretve Apponyi till Rechberg, att han meddelat Russell, hurusom Österrike till följd af upphetsningen i Tyskland och i fredens iutresse måst intaga en ställning, som kunde leda till att upprätthålla den enropeiska freden och lokalisera kriget. Palmerston hade gladt sig vid förklaringen om, att Österrike anser sig bundet vid Londontraktaten, men beklagat, att icke så väl Österrike som Preussen hade afgifvit den formliga förklaringen, att de i alla händelser skulle respektera Danmarks integritet. Palmerston tror tillika, att de tyska stormakternas hållning snarare skall upphetsa än lugna sinnesstämningen i Tyskland. De tre sista depescherna angå närmare underhandlingarne mellan de tre östmakterna om en framtida samverkan. Den 14 Mars skrifver Bismarck till grefve Bernstortf, att Manteuffels beskickning till Wien lyekats, att han visat nödvändigheten af att besätta Nordjurland och åstadkommit fullkomlig enighet mellan östmakterna. I händelse af anfall mot Österrike har hau lofvat preussisk hjelp. Österrike skall bibehålla sin. defensiva ställning i Italien men om den italienska frågan snart måste afgöras med svärdet, borde man gifva Österrike försäkringar. Med Ryssland är förbundet ännu icke uppgjordt, men det är nödvändigt och kan blott åvägabringas genom den polska frågan. Ett privatbref från Manteuftel till Bismarck upplyser, att kejsaren af Österrike mycket önskar ettförbund med Preussen, och att Ryssland är mycket angeläget om att få samverka med Österrike. Den 10 Marsskrifver Bismarcktill grefve Redern, alt Oubril, Rysslands sändebud, utvecklat östmakternas gemensamma intressen i den polska saken. Han hade ansett ett belägrimgstillstånd i Posen nödvändigt, och ett sådant ville Bismarck gerna införa, i fall Ryssland så önskade, likasom han. även ville i Wien understödja Rysslands begära om belägringstillstånd 1 Galizien. i