Aftonbladet – 11 juli 1864, sida 2

på att döda den karlen inom 24 timmar — kan icke detta vara er nog? Situationens kraf, den fara i hvilken han sväfvade, för hvilken hon hade fattat en så vild och dåraktig vassion, skärpte hennes förställningsförmåga och gjorde henne känslolös för hennes egna känslor, hennes egen förnedring. Skakande håret tillbaka från sina tinningar, skön i sin förvirring och sina tårar, blickade hon med fuktiga ögon i tribunens ansigte. medan hon svarade: Tror ni jag bryr mig om barbaren? Hvad kan det väl göra Valeria om sådana varelser som den der britten slagtas i hekatomber? Det är för Myrrhinas skull jag sörjer, och ännu långt mera sörjer jag öfver att det kan ges någonting i verlden, som ni kan neka mig.? Dubbelhet var för tribunen ingen ny metod. Han hade ofta, förr än nu, tillgripit detta försvarssätt, när han drefs till det yttersta. Han förde hennes hand vördnadsfullt till sina läppar. Må det bli som ni önskar, sade han; jag öfverlåter bonom åt er, för att göra med honom hvad nibehagar. Esca tillhör er, sköna Valeria, från detta ögonblick. En mörk tanke hade flugit igenom hans hjerna, att det icke kunde bli svårt aut tillintetgöra ett olägligt vittne och på samma gång bibehålla en pockande herrskarinnus ynnest, Det behöfdes blott ett eller par gran gift i slafvens sista måltid, och han unde lugnt få gå, en lifdömd many till Valerias fus. Han kunde väl räkna på hans tystnad under de få mellanliggande timmarne, och i värsta fell kunde ju det som talades i yrseln af en menniska, hvilkens panna redan bure dödens prägel, icke uppväcka några allvarsamma misstankar.