Aftonbladet – 9 juli 1864, sida 2

klamerat, och på hyvuken HOH — SaSvlll uttbil tyckes — varit synnerligt angelägen att ge-. nom några löjeväckande demonstrationer, ytterligare fästa Europas för oss allt annat: in smickrande uppmärksamhet. Men, ehuru , händelserna tyvärr mer och mer gifvit dem , rätt, som yrkat en annan hållning, som önskat att nägot slags handling skulle följa på det ymniga ordet, ha de ultra-ministeriella dock ej häraf låtit sig föranledas att för ett ögonblick gå till sig sjelfva och: varligt eitersinna, om de ej möjligen i gränslösa beundran för vissa personer glömt att tillbörligt öfverväga saken, om de ej möjligen misstagit sig, då de egnat sitt ifriga understöd åt en politik, som började med stora ord och krigiska attityder på det diplomatiska området, men sedermera, ställd ansigte mot ansigte med handlingens allvar, sammankrympte till den hjelplöshet, som nu är ett föremål för tyskarnes gyckel och : för den öfriga verldens förvånir Nej, längt derifrän; ty den personliga ängan, om hon är riktigt uppblåst, finner sig så-1, rad ej af egen kortsynthet, men väl deraf alt andra våga se längre och döma annorlunda; och det iiga rätthafveriet uti märker sig isynnerhet derigenom, att det aldrig kan göra rättvisa åt en motståndare: Derföre ha de ultra ministeriella, i syfte att bortvända uppmärksamheten från hufvudsaken och bemantla den dementi, som de rönt genom händelsernas utveckling, tillgrivit en taktik, som bereder dem sjelfva föga heder och deras gynnare föga gagn. För det första göra de sitt bästa att genom vanställande uppgifter om sakförbållanden, om hvilka de sjelfva endast helt ytligt och flyktigt tagit notis och dem dehoppas att mängden af glömska tidningsläsare ej förmår eller ryr sig om att kontrollera, mot det danska folket väcka misstroende, förakt och bitter; ket. Det är den nobla hämnden mot vårt käm pande brödrafolk, derför att det genom sitt ehjertade motstånd mot de tyska röva anspråken framkallat en situation, som för vär regering är ej så litet genaut; hade deremot danskarne genom ögonblicklig undjallevhet för Tyskland afvändt det nuvarande kriget, dä hade verlden ej fått erfara det omiätliga afståndet mellan den beundrade svenska ministerens ord och handlingar. Vidare och för det andra har man då det ej kan föruekas att de, som förordut ett verksamt uppt nde till skydd för iundets ?dyrbaraste och heligaste intressen?, verkligen stödja sig på de grundsatser, reseringen i örkunnat, och helt enkelt i påyrka någon grad af politisk konseqvens —L omsider gått ända derhän att dels till avisa och klandra regeringen derför, att ende för eltti sen, ut hvars li overksamimu a hon . E bland våra dyrbaraste i kränkning vi ej kunde åskådare, dels också underkänna denna förklarings vigt och betyde der ult ej folkets representanter i henne instämt. Tills vidare och i bigående skola vi härvid endast anmärka att, så länge nägot krig ej befarades, man hvarken opponerade sig emot, ! utan fustmer af själ och hj störe igt om vära dyrbar ej heller de om den öfs heten i Sverges statsrätt, att kens ledning icke tillkommer allena, utan af henne delas ständer. Slotligen och för det tredje utbryter. man ånyo i de beskyllningar om lögn?. m. m. mot dem som, sin öivertygels tigt och etäds med anförande ut skäl och grunder, höjt sin röst för en kraftfull, konseqvent, lundets intressen och ära värnande politik. Härmed ha vi i dess allmänna drag karakteriserat den taktik, som de ultraministeriellas enfant perdu, den Göteborgska Handelsoch Sjöfartstidningen, funnit sig och sina höga patroner värdigt att använda mot dem, hvilka vågat vid bedömandet af vår ställning till den danska frågan sätia sak framför person. Att karakteristiken är rik: Ttig, lärer man finna af den utför! ning af Handelstidningens up, hvilken vi nu öfvergå. Vi företa granskning i förhoppning, alt bringa en publicist, som i förevarande fråga synes ha till maxim, att ingenting lära och allting glömma. Men det skall ej sägas, att ett ådelt och behjertadt folks heligaste angelägenheter få, oemotsagdt, behandlas blund dess fränder och grannar med den måltlösa kränkande lättfärdighet, hvurpå vär göteborgska kollega visat prof, eller att det får i sin olycka skymfas, utan att uågon stämma höjer sig till dess försvar. Under uttryck af deltagande, hvilkas hycklande ton göra dem ytterst vidriga, börjar Handelstidningen med en slags kritik öfver danskarnes krigföring. Danska nationen beskylles för öfvermod och bekymmerslöshet, för kr figa tal, som ej motsvarats al handling, för handfallenhet m. m.; hon anklagas att ha lemnat en ganska lätt seger? I fiendens hand! Och likväl har under et hallt års tid ett folk om 2 millioner, lemnadt åt sig sjelf, uthärdat kampen mot tvenne af Europas stormakter, uti hvilken samma blad anser, att till och med Sverges-Norges kraft i förening med Danmarks icke skulle betydt någonting. Striderna vid Mysunde och Oversö ha ej kommit de fosterländska förhoppningar, som uttryckts i Skraftiga tal?, på skam; härens stämning vid Danuevirke vittnade ej om ?handfallenhet?, och försvaret af Dybböl under den långa Sgranatmånaden? ha mer kompetenta auktoriteter, än den fredlige redaktören af Handelstidningen, erkänt tör en bragd, hvilken beröfvar öfvermaktens slutliga seger hvarje skymt af krigisk ära. Det är sant, att danskarne ej utvecklat den vandaliska energien, att under vapenhvila mörda fiender, som vågat sig inom skotthäll, de ha ej rkt t braudreketer mot de fiendtliga lederna, de ha ej sändt sin flotta att nedskjuta obefästade städer, är detta prof på hardiallenhet?, så lär Handelstidningen bli ensam i klundret deröfver. Det är ej nog för Handelstidnivgens militär.ska visdom att tadla sjellva det sätt, hvarpå danskarne fört kriget; äfven förberedelserna dertill siå sig slätt inför denna lika skarpa som välvilliga blick. Ganska livet eyneg ha blifvit gjordt, för att göra