Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 3

redt; således undvara honom jeg kan för i dag, och mina frigifna skola nog laga så att hans plats är fylld i mor gon. Häll fast honom, era fega stackare. säger jag! Frukten I att han skall bita er? Hvarken Damasippus eller Oarses tycktes emellertid särdeles benägna att inlåta sig i en brottning med den handfaste britten. Särad som han var, utan utsigt till: befrielse eller flykt, var det dock en viss trot sighet hvarmed han bar sitt hufvud och en vild blick i hans ögon, som varnade de båda frigifna att hålla sig på afstånd från bonom så länge de kunde. De beiraktade hvarandra med obeslutsamma blickar och skyggade tillbaka för deras patrons befallande blick. Denva ögonblickliga tvekan räddade brit. ten. Hippias, som betraktade hvarje full. växt karl med ett tappert hjerta i bröstel såsom sin enskilda tillhörighet. hyste dess. utom en vänlig känsla för sin fordna lär junge. Han ställde nu sin muskelstarka kropp mellan herrn och slafven. Gif honom en dag eller par, tribun. sade han likgiltigt. Jag kan finna et bättre sätt att använda honom, än att låte honom fläcka det här hvita golfvet med sit blod, och ett sätt som lika säkert leder til mälet, det kan ni lita på. sDumheter! Det är omöjligt! svarade Placidus förtrytsamt. Han har hört till räckligt för att förstöra hvarje hårstrå på värt hufvud. Han för iute lefvande lemna detta rum.? Bara tjugofyra timmar!? envisades fäkt mästaren, som väl visste hvilken förändring ett dygn vid denna tid kunde medföra i Rom. Sätt honom i så säkert förvar ni nägovsin vill. Men låt honom lefva till: i mörgon. Hippios anhåller derom såsöm en