Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 3

hd UTRIHEN. FRANKRIKE. En korrespondent skrifver från Paris til Köln. Zeitung, att den skandinaviska pro agandan derstädes skall ha lidit ett neder Ia hos kejsaren sjelf, ehuru eller kanske just derföre att den haft att fägna sig å prins Napoleons bemedling. ?Prinsen lä ha mycket kallt lemnat kejsaren och — äter begifvit sig på en resa?, berättar kor respondenten. Napoleon UI har väl gifvi sina sympatier för den skandinaviska saker tillkänna, men bestämdt vägrat att ens tags ett diplomatiskt steg i det afseendet. Mar är deriöre mycket nedstämd i de för saker intresserade kretsarne; förlusten af Als ha ej bidragit att stämma dem gladare. Afver Fyens förlust förutses. Det tyckes derföre om om man ville besluta sig till ett sist: förtvilladt steg, för att icke låta fredens ?sibyllinska böcker? bli ännu dyrköptare. Man skall nemligen ha för afsigt att träda i direkt förbindelse med hr von Bismarck, erbjuda honom Flensburg-Töndern-, ja till och med Aabenraa-Töndern-linien med det enda vilkoret, att han gynnar konstituerandet al en skandinavisk union. Man tror sig härvid kunna stödja sig på ett för längre tid sedan af den preussiska ministerpresidenten skrifvet bref samt på yltranden, som på ett för denna plan icke ogynnsamt sält Ingte preussiska sändebudet i Stockholm baron hosenberg i munnen. Emellertid får man ej glömma, att dessa anbud svärligen kunna ha gjorts af Danwarks verkliga regering. utan snarare från det onekligen mäktiga partis sida, hvars chef f. d. ministerpresidenten Hall anses vara. AMERIKA. Från Newyork skrifves den 23 Juni: Se dan Grant den 17 Juni intagit Petersburgs utanverk, gjorde han den 18 ettallmänt anfall på fiendens inre linie, men blef med kännbara förluster tillbakaslagen. Icke bättre utföllo två under loppet ar samma dag företagna ytterligare anfall. Under dessa båda dagars strider skall unionshären tillsammans hafva förlorat mellan 6000 och 3000 man i döda och särade. Grant bibehöll likväl sin förskansningslinie på ungefär en åttondedels svensk mils afstånd från staden. Rebellhären innehade en halfcirkelformig ställning i fronten af Petersburg, slödande sin flank på Appomatox, en biflod till James-River, och man förmodade, att Lees hela här nu intagit denna ställning. Den 20 Juni höllo unionsgeneralerna Grant och Butler samt unionsamiralen Lee ett krigsråd på James River-eskaderns amiralskepp. Den 22 utförde Grant en ny operation, om hvars ändamål och resultat man ännu ej fått några underrättelser. Unionsgeneralen Sheridan, som den 12 Juni slagit rebellerna vid Trevelyan-stationen, men derefier lidit ett nederlag vid Gordonsville, hvarvid han förlorade 305 man, stod några mil norr om sistaämnde stad, på norra stranden af Norra Anna. Enligt en annan berättelse hade Sheridan lyckligt återvändt till fästet Monroe, sedan han förstört virginska centraljernbanan, på en sträcka af flera mil. Unionsgeneralen Hunter skall stå med sin kår ungefär en svensk mil från Lynehburg. En af sydstatstidningar meddelad uppgift, utt Hunter den 18 Juni gjort ett anfall mot nämnde stad och blifvit tulbakaslagen, har ej vunnit bekräftelse, lika litet som ett annat allarmerande rykte, att en betydande rebellstyrka tågade genom Shenandoah-dalen, för utt afskära hans kommunikationsoch återtågslinie. Unionsgeneralen Sherman berättar, att rebellgeneralen Johnston, som ännu håller Kenishawberget besatt, betydligt indragit sina flanker. Den 18 eröfrade unionsgeneralen Howard en vigtig position och tillbakaslog rebellerna, hvilka sökte återtaga rn — MD TVR NDSNRSARTIENDRENR a