Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 2

i dem, anmärkte den andre eftertänksamt. eFemtusen sestertier) för hvarje karl och hans frihet, hvilket skalle kosta ungefär lika mycket. De som stupa räknas naturligtvis inte5, prutade tribunen. Nej, naturligtvis, upprepade Hippias. Hör nu på, min ärade gynnare, hvad jag har att säga er; jag vill riskera alla chanserna och skafta de bästa män jag har för åtta tusen personen — tvåhundra fäktare, som utan tvekan skulle rycka sjelfva Pluto i skägget, om jag bara lyfte min hand — raska pojkar, som kunna hålla stånd mot tre gånger deras antal af bvilken legion det vara månde. De kunna vara färdiga inom två timmar. Han talade sannt, ty Hippias var temlien ärlig och rättskaffens då det gällde hans yrke. Bland de tusental, som hade den berömde fäktmästaren att tacka för gin ställning och sjelfva det bröd de åto, var det för ingen del svårt att utvälja en trapp af oförvägna sällar, som icke skulle önskat sig något bättre än att se deras födelsestad i lågor, med dess gator simmande i blod och vin, medan de utan urskilnad läto män, gvinonor och barn springa öiver klingan. ribunens ögon glänste, då han tänkte på det arbete han skulle kunna uträtta med sådana verktyg, hvilka dessutom voro så nära tillhands. Håll dem tillsammans för min räkning från i dag, svarade han, i det han kastade en blick omkring rummet, likasom för att förvissa sig om att ingen annan än hans förtrogna kunde höra honom. Min plan kan omöjligen undgå alt lyckas, så framt vi endast iakttaga vanlig tystlåtenhet och i Omkring 720 rår ret.