Aftonbladet – 7 juli 1864, sida 2

som än bär purpurn. Så länge Rom står behöfver gladiatorn inte sakna bröd. ?Nu talar du som en förständig wman? svarade tribunen i samma ton, Ty ni allt kommer omkring reducerar sig alltsam mans till en blott penningfråga. Föreställ. ningarne på teatern kunna visserligen vara inbringande; men nog dröjer det länge in. nan de som dervid uppträda kunna hoppas på att räkna sina sesterlier i tiotusentals och Hippias älskar lyx, vin och qvinnor — neka inte till det, min vackra hjelte; och om familjen? och dess föreståndare blefve hyrda för en vacker lön, för en timmes ar bete eller så, så att de aldrig behöfde visa sig på arenan igen, annat än såsom åskådare — ja, fattigare karlar än deras chef torde bli, har förr än nu suttit på riddar bänken.? Ni önskar hyra mina kycklingar och mig sjelf för ett förtvifladt företag?, genmälte Hippias otåligt. Det är bäst att genast säga det och vara uppriktig emot mig. Ja, ulldeles så förhåller det sig, återtog Placidus med en min af den största uppriktighet. För att uträtta det egentliga arbetet har jag ingen som jag kan lita på, med undantag af de gamla preetorianerna; och ehuru de inte hysa betänkligheter för någonting, finnes det dock knappast tillräckligt många af dem för mitt ändamål. Med ett par hundra utvalda män af dina lärjungar skulle jag kunna beherrska Rom i tjugofyra timmar; och då Placidus höjer sig i skyn, tager han Hippias med sig på sina vingar. Säg rent ut; dina vilkor äro dryga, men ett sådan spel som vårt spolas inte om en handfull kiselstenar eller några småslantar. Hvad är ditt pris för hvarje karl? Ni säger att ni behöfver tvåhundra af