Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 3

Intet land torde vara nog rikt för att underhåll en aflönad ständig polis eller gensdameriperso. nal, så talrik, att den ensam är tillräcklig äfver vid utomordentliga tillfäl s. uppror, upp: lopp eller då en störr liga förbrytare lyckats rymma från ett fi ingelse och böra gripas. Vi äro för när arande här nog lyckliga att ege krigsmanskap, så bildadt och så anfördt, at detsamma kan anlitas äfven för den allmänna ordningens bevarande, an den olägenhet sådant på de flesta Hen medför: men detta har icke alltid vari mt kan måhända icke alltid blifva förhållandet, och i alla händelser bör denna, när ingen annan finnes, oskattbara utväg, just derför icke i otid anlitas, så att den, ä ena sidan retar och å den andra tröttas. Egentlig polistjenstgöring måste i alla händelser vara främmande för soldaten, som då han fyller sitt kall — strider emot yttre fiender — icke eller är att tillgå för polisen. Det ä elaktigt bland en kommuns alitid tillgängliga ga inne vänare. som tillfälligtvis behö ig förstärkning ordningens ständi bibehållande helst bör sökas. Man kan dervid. antingen, såsom här hitintills skett, mot betingad lega skaffa tillfälli iga bitriäden, eller, så som i England antaga frivilliga biträden, (Special Constables), som då för tillfället iklädas en polistjenstemans rätt, pligt och skydd. I förra fallet 1 irfva många samhällsordningens pålitliga stöd. I sednare fallet har erfarenheten visat, att sådane, äfven under de mest oroliga tider icke saknas. Under år 1848 t. ex.. då. efter Februarirevolutionen i Paris och revolutionära rörelser i Europas flesta länder, jäsningen äfven i London var särdeles stor, parlamöntet och banken allvarsamt hotade samt utbrott af en revolution hvarje ögonblick befarades, insvuros omkring 50.000 extra poliskonstaplar af till vida större antal sw anmälande n utaf alla klasser. Englands förnämsta och rikaste slägter deruti inberäknade. Det säges att äfven en prins då aflagt eden såsom extra poliskonstapel samt i denna egenskap jemväl tjenstgjort. Det genom dessa 50.000 frivilliga biträden man lyckades stilla oroligheterna utan blodsutgjutelse eller anlitande af den väl undangömda, 1 London impopulära militärstyrkan. fastän visserligen, vid detta tillfälle och under den då å ömse sidor uppsade sinnestämningen, åtskilliga slag med Pm torde hafva af de extra poliskonstaplarne utdelats och således icke all den eljest der vanliga varsamhet i detta hänseende kunnat iakttagas. Då man, såsom i und. antydt är. utan olägenhet i allmänhet. här, så snart svårare oordningar inträffa och våld ej blott till försvar, utan ock ör anfall är af nöden, dertill kan anlita väl di plineradt krigsmanskap ; då bildnin en hos vår befolkning står högre och dess 1 när upphetsning genom rusgi y egt rom, är vida fogligare, än i de flesta audra länder; och då om vi äfven här erhålla en vil bildad och organiserad ständig polisstyrka, under befäl af en human, men allvarlig chef. Stockholms kommuns ordningsälskande medlemmar viskerligen icke skola undandraga sig att åt hohom lemna allt behöfligt fr illigt I biträde; så vågar jag i und. antaga att, isynnerhet om dermte fylleriet på sönoch helgedagarne. genom kilda lämpliga, af stadens myndigheter nu lagigen tillåtna, åtgärder förekommes eller inskränkos. vi här i Stockholm vida bättre än i London och kanske de flesta hufvudstäder, skola kunna bevara den säkerhet: för person och egendom, som utgör första vilkoret för åtnjutande af all innan frihet. I händelse E. K. M. skulle anse hvad jag nu und, anfört. förtjena EB. K. M. nådiga uppnärksamhet, torde det blifva nödigt åt sakkunige män anförtro, att uppgöra lag till de förindringar, hvilka anses erforderliga i afseende å mufvudstadens polisväsen och jag här derför rott mig icke nu bi nga den redan vidyftiga framställningen med uppgift angående älkilliga andra, visserligen äfven behöfliga detaljvestämmelser, hv rtill beträffande den yttre por bevakningen dessutom främmande länders stadranden. för den erfarne och med våra förhållanlen förtrogne lemna tillräc lig ledn Nägra frågor hvi e ståloskiljaktigt sam. nanhang med de här ofvan i und. framställda 7, synas dock lämpligen böra behandlas mtidigt med dessa. Vissa af dem är det af stor gt att snart få besvarade, då cn ny strafflag m är antagen och med instundande års början kall tillämpas. samt fordringarne på ändring af ttegångsordning och domstolsorganisation i iden ktning de, på E. Mits nådiga befallning långt detta utarbetade und. förslag antyda, väl icke inge låta sig afvisas. De frågor jag trott mig här sålunda böra framvälla äro: Om icke samma offentlighet som vid underlomstol ovilkorligen bör ega rum hos poliskamnare, i alla mål der denna eger domsrätt: men remot i mål der poliskammaren icke har domst utan endast bör forska efter den som brott öröfvat eller efter bevis mot anklaga ud för öfvergande. det bör öfverlemnas till poliskammarens gen pröfning att bestiimma cm och när offentlighet nå ega rum? Huruvida ej. då häktning egt rum ör brott. målet genast eller sist inom bestämd id, t. ex. 2 timmar. skall öfverlemnas till velerbörlig domstol. samt om och under hvad vilor ändock forskningen efter bevis mot den till alade hos polismyndigheten må fortsätltas? samt m icke närmare bestämmelser angående befäl ch ledning vid eldsläckning äfven erfordras. Enligt hvad vi i gårdagsbladet nämnde, lar äfven rikets ständers justitieombudsman nkommit till K. M:t med en framställning samma ämne. Justitieombudsmannen förklarar i sin sk tt de brister hos hufvudstadens polis, hvilka verklagas, äro dels sådana som ega sin i underlåtenhet eller försumlighet i i ullgörande af ostridiga, ilag stadvade skylligheter, dels. sådana, som vidlåda sjelfva yrganisationen af nämnde inrättning och vilka icke kunna afhjelpas utan lagstiftingens mellankomst. Han fullföljer derfter: Till sistnämnda slag af brister räknar jag företrädesvis ej allenast ett i min tanke olämpligt ätt att handlägga en del al ärenden, som dagigen förefalla i poliskammaren, utan ock polisirens mindre tillfredsställande beskaffenhet, så 1 i afseende på de särskilda medlemmarnes nsigt och erfarenhet i hvad till deras tjenst hösom ock synnerligast i afseende på kårens lisciplinering. Justitieombudsmannen skildrar utförligt ch framhåller bristerna i behandlingen af ädana mål, i hvilka poliskammaren ej har lomsrätt. Han öfvergår derefter till fråsan om personalens bildande och discipliering och yttrar i detta afseende bland