Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 3

Hvad först angår sättet att behandla de mål i hvilka poliskammaren ej har domsrätt, sådant jag härofvan skildrat detsamma, så har jag föreställt mig, att den utredning af ett brotts art och omfång samt gerningsmännens efterspanande och öfvertygande om brottet, eller allt, som här utinnan tillkommer och åligger polismyndigheten, skulle kunna försiggå utan att bemilda myndighet derunder antoge skepnaden af en domstol och pålade sig alla dermed förenade formaliteter af offentliga förhör, afmätta uppskof mellan dessa och mera dylikt. Den tjensteman, som vid domstolen skall uppträda såsom allmän åklagare, borde kunna efter anvisning af angifvaren eller brottets upptäckare eller polischef, och med det biträde, dan sistnämnde åt honom anordnade, förskaffa sig sådana upplysningar, som för åtalets utförande vore af nöden. Han vunne sålunda om målet från dess början en askådlig och noggrann kunskap, som blefye både honom och domstolen till båtnad.? För att åstadkomma en fullkomligare utveckling af polisväsendet, i hvad det rörer personalens bildande till större duglighet och densammas disciplinering, har en förändring af mera genomgripande art synts mig nödvändig. Denna skulle bestå deruti, att cheiskapet för polispermalen helt och hållet skildes från domarebeattningen i de mål, som till polisdomstol höra. Till detta förslag har jag funnit. bland andra, två skäl, som synas mig afgörande; det ena är, att det nuvarande förhållandet, när åklagarens ief sitter domare öfver ett åtal, hvilket han sjelf kan anses hafva förordnat, svårligen undgär att i någon mån såra rättskänslan och väcker misstroende emot domstolens oväld, ej mindre hos den anklagade än hos allmänheten: och det andra, att en persons hela kraft och odelade verksamhet erfordras för att med tillbörlig vakmbhet och noggrannhet öfva tillsyn öfver en pass talrik polisstyrka, som under sin verksamhet är spridd öfver en vidsträckt stad. Denna tillsyn är i min tanke så ytterst väsentlig, att derpå beror, huruvida hela inrättningen skall uppfylla sitt ändamål eller icke. En, om än underordnad, fördel, af nämnde förändring skulle möjligen blifva den, att chefskapet öfver polispersonalen icke ovilkorligen fordrade en person, som vore till yrket lagfaren, hvarigenom en vidsträcktare krets. öppnades för valet af en sådan person, hos hvilken, om han skall vara kallet vuxen, ändock måste finnas en ganska sällsynt förening af egenskaper. Huru förhållandet skulle ordnas emellan poischefen och den allmänna åklagaren, om sätet. hura de förhör. som, om ock under en annan form, med brottslingarne måste hållas, skola försiggå, om urskiljandet af förekommande måls ätta forum, antingen polisdomstol eller allmän lomstol. om detta allt och mera dylikt lära särskilda bestämningar efter sig företcende omstänligheter böra stadgas. Ehura jag af ofvan omförmälda orsaker enlast i de männaste drag kunnat antyda de örändringar i hufyndstadens polisinrättning, som vt omständigheterna påkallas, har jag dock, i etraktande deraf, ads alt ett ämne af dettas mfång och vigt näppeligen skulle i en framillning som, denna kunna och böra fullständigt fhandlas, dels ock att saken svårligen egnar ig att utan föregående vidlyftigare utveckl ch pröfning af E. K. M:t omedelbarligen afgös, trott mig böra i första rummet afse behoft af åtgärders vidtagande, ju förr desto hellre. den antydda syftningen, och förthy ansett min i a att. med anledning af 19 i den för eombudsmannen utfärdade instruktion, röande detta för det allmännas bästa och viältrefad vigtiga ärende, hos EB. K. M:t göra underd. nmälan till den appmi mhet BE. K. Mit i åd. finner ämnet förtjena.