Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 3

dag tor utslapgs alsunnande. Till justitiekanslersembetet ingafs i förgår en så lydande anmälan; Till hr justiekansleren ! Efter det poliskommissarien Uner erhållit ett af min bror utfärdadt skriftligt beriktigande af en i Aftonbladet för den 10 sistlidne Mars införd berättelse om ett i kryddboden vid Regengsgatan, huset n:r 34, begånget våld och eni sådant onktadt. efter förloppei af mer än ett fjer dedels (säger !44) år, någon ransakning mig veterligen ej förekommit, för utrönande af hvilka de poliskonstaplar voro, som opåkalladt tillåtit sig störa friden i nämnde butik och derigenom, utom det lags i sj hanålingen, tillskyndat mig fö relse jag skattar för och under lagens skydd anser mig berättigad att drifva. utan hinder från deras sida, som underhållas för att förebygga och beifra väld mot person och egendom: nödgag jag för erhållande af upprättelse, med mina klagomål hänvända mig till hr justitiekansleren. ödmjukligen anhållande om undersökning af ifrågavarande, den allmänna rättskänslan kränkande tilltag. som, ehuru motsatsen uppgifvits, jag önskar tro, vara verkstäldt utan hr polismästaren Wallenbergs order, tagande jag för gifvet att de respektive kunder och andra personer. hvilka voro vittnen till händelsen. ej skola undandraga sig att hos den opartiske tjensteman. som hr justitickansleren finner för godt till ransakningens verkställande förordna, sjelfmant gifva sig och sina iakttagelser tillkänna, helst väl ingen lärer gilla ett dylikt maktmissbruk eller befrämja dess upprepande i framtiden genom att denna gång tillåta det utan laga näpst ega rum. Hänvisande till hosgående bilagor, iöfverle nar jag åt hr justitiekansleren att i saken g och låta efter befogenhet. Stockholm den 2 Juni 1864. Otto Wilh. Björkmon. Som ledning vid måhända blifvande undersök ning om ett i kryddboden å Regeringsgatan nr 34 begånget våld, får jag på mitt hedersord härmedelst berätta förloppet, sådant jag hade tillfälle uppfatta detsamma. Då jag tisdagen den 8 sistl. Mars, något före kl. 8 på aftonen. ensam och i min brors ställe skötte ofvannämnde, honom tillhöriga kryddbod. inkommo 3:ne, med blottade battonger utrustade poliskonstaplar i boden. Den ena af dem, cen liten karl med Jjusa polisonger. tycktes, ehuru efter utseendet ej nykter, vara satt till anförare. Denne uppf rde sig på ett särdeles brutalt sätt. uppgaf sig af hr pofismästaren Wallenberg, som sades vara något längre uppåt gatan, hafva fått order att köra folket ur boden, hvilken jag nu befalldes stänga. Mina protester häremot hjelpte till intet, utan blefvo kunderna, ehuru ej någon oordning förekom, mot sin vilja våldsamt utdrifna, hvarefter poliskonstaplarne utifrån tillstängde luckorna. som jag sålunda tvingades att tillskrufva, föratt sjelf undgå misshandling. Bland de personer, som åsågo tilldragelsen. kan jag ej med säkerhet uppgifva namn. på flera än brukspatronen P. A. Weehrenquist. Alandsgatan nr 14, och klensmedsmästaren H. B. Hall. Regeringsgatan n:r M, hvilka hvar för sig torde kunna bestyrka sanningen af ofvanstående och möjligen igenkänna våldsverkarne. Stockholm den 21 Juni 1864. Angust Björkman. Uppmanad att berätta hvad jag känner om pulisens beteende under de sednaste gatuoroligheterna i Stockholm, får jag meddela följande. En afton i Mars månad detta år — strax efter att något möte hade varit hållet vid Brunkebergs torg, men närmare kan jag icke bestämma daen — gick jag omkring klockan half till 8 utr Regeringsgatan föratt hemta aftontidningarne i handlanden Björkmans bod uti huset n:r 34 vid nämnde gata. Redan vid polisvaktkontoret i huset n:r 47 Regeringsgatan mötte jag pojkar. hvilka ropade åt mig: det är icke värdt att jungfrun går utför, ty polisen drifver alla menniskor hit upp från Gustaf Adolfs torg. Som jag icke kunde tro att polisen skulle hindra mig från att ätta mitt lofliga ärende, så fortsatte jag min g och kom in 1 hr Björkmans bod, dervid jag såg en drift poliskonstaplar komma uppför hvardera trottoiren. När jag var inkommen i boden, der flera personer stodo förut för att äfven hemta tidningar, kom en poliskonstapel i uniform och med battong i handen in i boden samt föste med utsträckta armar ut alla som voro derinne. Jag, som stod invid disken, sade att jag ville hafva tidningarne innan jag gick. Poliskonstapeln gaf mig då ett slag 1 ryggen med battongen, men lemnade mig derefter 1 fred. så att jag fick mina tidningar. Vid inträdet i boden hade konstapeln skriki Ni skall ut allihop, för boden skall stängas och när han fått ut alla de andra, sade han åt hr Björkman att stänga sin bod. Hr Björkman sade att han icke ville stänga boden. men poliskonstapeln sade: Jo, jag skall visa dig att du skall stänga, jag. hvarpå han gick ut (då jag följde med ut på gatan) och stängde till luckorna och dörrarne utifrån. då hr Björkman lät sig dermed nöja och stängde inifrån. Dem som blefvo utkörda, fastän de alla sade att de ville hafva tidningarne. tröstade poliskonstapeln med att de skulle få tidningarne i morgon. Vid samma tillfälle hörde jag de poliskonstaplar, som rusade förbi slagtaren Frögrens bod, ropa dit in att: Du skall stänga boden, annars får du rutorna utslagna. Förestående berättelse kan jag edeligen bestyrka. utom att jag ej kan vara säker att de avförda yttrandena äro bokstafligt riktiga, fastin de äro enliga med den talandes mening. Stockholm den 24 Juni 1864. Christine Eriksson. Adress, n:r 51 Regeringsgatan. aaemnänänrdesed TY AA RTF CAR FER! BIFFEN TR