Aftonbladet – 6 juli 1864, sida 2

Nyhoter från Ryssland. (Korrespondens till Aftonbladet.) len 27 Juni 1564. Ryssland börjar afväpna. Den mi krigare, som sistlidne är kallades under 1: norva, hemförlofvas åter, och allt häntyder derpå, att situationen så förändrats, att regeringen numera ej har något alt frukta af hvarken yttre eller inre liender. rigt voro fjolårets rustningar förnämligast till sjös; anläggande af nya, eller fullbordande al redan påbörjade sjöskansar vid inloppet till Kronstadt, samt anskaffande af tidsenliga krigsskepp. Till Jands devemot vidtogs terligen ingenting annat, än ny rekrytering. Men i detta fall, som i så mycket annat, som rör detta land, har utlandet med flit blifvit vilseledt, hvarigenom det kommit till den uppfattning, alt dessa rustningar varit vida ansenligare, än verkligheten derom förmäler. Om man får sätta tro till finansministerns ednaste uppgift, skola dock förra årets unsträugningar, att få armen på krigsfot, hafva kostat Jandet 45 millioner rubel. Vare härmed huru som helset, så i säkert att Ryssland gjort stora uppoifrir hvilket bland annat kan jas af Stieglitz plöt resa till utlandet fi Lpptaga ett nytt lån, dels ock af den ou påbörja ipuingen, hvarigenom man åtminstone för en tid kan förebygga utbrottet af en oundviklig katastrof, genom att al. lyfta den jerntyngd, som stäende krigshä rar alltid pålägga ett lands välstäind och finanser. Ryska statsutgifternas ärliga tillväxt utan deremot svarade inkomster har ilvi anledning till allvarsamma betraktel som hafva mycket af denna jordens häfvor befinna sig ej rätt väl, när samtalet rörer sig omkring det ämnet. Atskilliga rykten, det ena vidunderligare n det andra, äro i omlopp. Så t. ex. berättas, bland andra historier, att ryska bankiren och chefen för riksbanken, baron Stieglitz, anande det värsta, skall hafva låtit placera ?1 af sin enskilda förmögenhet eller 30 millioner rubel i engelska bankinrättningar. Säkert är emeller tid, att penningeställningen är betänklig, ånga tecken tyda derpå. yssland .eger dock imom egna landamä ren en räddningsplanka, som, om den anlitades, skulle kunna hjelpa det ifrån att göra bankrutt. Inom de talrika klostrens stilla murar finnas omätliga skatter, som om de släpptes ut i verlden skulle kunna betäcka statens skulder och användas till nyttiga ändamål. Den aflidne kejsar Ni kolaus synes äfven en gång hafva haft sina tankar riktade åt det hållet, alldenstund han vid ett kritiskt tillfälle under Krimkriget lär hatva vändt sig till Metropoliten och meddelat honom sina afsigter, utt för kronans räkning indraga klostrens rikedomar. Den vredgade prelaten, som kände sig sårad öfver ett dylikt, tilltänkt helgerån?, utropade med hänförelse: ?Nelsa, gosudar, eti dengi sveti! (Sire, det går ej an, dessa pengar äro heliga!); och dermed fick det för den gången bero. Nu är det allom bekant, att den aflidne herrskaren var en man, som ingalunda lät sig afspisas med fagra ord, och som säkerligen icke skulle ryggat tillbaka för alt sätta sina afsigter i verkställighet, om han icke fruktat att derigenom frambesvärja folkets och presternas raseri, och dymedelst sätta sig sjelf i fara. Man förundrar sig i utlandet, och det med rätta, öfver de bedrägerier och stora försnillningar af statens medel, som här tidt och ofta förekomma. Då vi inlåta oss på detta ämne, som lemnar ett så rikt filt för lagstiftarens, lasörjarens och uppfostrarens förenade verksamhet, vilja vi, af fruktan för att blifva för omständliga, blott antydningsvis vidröra roten och upphofvet till det onda. Ryssland har icke ett, men flera kräftsår, som fräta på statskroppen och undergräfva dess verksamhet. Af brist på skarpsinnighet, kraft och förmåga, lägger styrelsen omedvetet hyende under lasten, e