Aftonbladet – 5 juli 1864, sida 3

HEL. VIL. a ena sidan att hufvudstadens pol blifvit väsentligen förbättradt, i den andra, erkännas, att ännu mycket återstode att önska. Att erhalla en så lämplig och bildad pohskår, som i vissa andra hufvudstäder, kunde svårligen begäras med de den lägre polispersonalen här bestådda, jemförelscvis låga aflöningsförmåner sa hade ej blott gjort omöjligt att vid anställning till tjensten iakttaga ö ligt och behöfligt urval, utan äfven föranledt personer med intelligens och duglighet att utbyta en mera besvärliga polistyenstgöringen mot andra bättre aftönade och mindre mödosamma befattningar. De hade till och med understundom åstadkommit den för disciplinen inom kåren särdeles vådliga företeelsen. att konstaplar ä vid lindrigare tillrättavisning för en förs sv rat med trotsig anhållan om afsked, enär dem stode till buds andra befattningar med mindre och angenämare sys: tning samt högre aflöning. Under den årstid. da arbetstillfällena vore mera inskränkta, anmälde sig många sökande till konstapelsbefattningar: men de franträdde desamma. så snart tillfälle till bättre utkomst yp: pades. Dessa omständigheter, som icke kunde förekommas. enär polistjensten måste vara ställd på kort. ömsesidig uppsägning, hade haft till följd. att något år nära fjerdedelen af hela personalen måst ombytas, och hvarvid icke sällan de med bättre ar och förmåga från tjensten afgått. Deraf förklarades ock, att en icke ringa del af personalen fortfarande utgjordes af rekryter och till tjensten mindre lämpliga sujetter, ett förhållande, som ovilkorligen båkallade förändring. och denna kunde ej vinnas utan sädan ättring i aflöningen, att äfven de lägre befattningarne eftersträfvades af dugligt och redbart Tolk, som genom utsigt till än bättre vilkor i framtiden hadeintresse attitjensten qvarstanna. Egenskaperna af aldrig hvilande uppmärksambet, i förening med ugn, värdighet och rådighet i tjensteutötningen — hvilka utgöra vilkor för en duglig polisbevakning — låta icke allmänt finna sig, minst hos den klass, till hvilken rekryteringen är begränsad. Man måste dervid åtnöjas med goda vitsord och för tjensten visade anlag, och först sedermera genom öming och utbildning blifva nämnda egenskaper i erforderlig grad att påräkna. För sådan utbildning erfordrades likväl ledning och undervisning afinsigtsfull och bildad person. Polismästarens tid vore fullt upptagen af vigtiga tjensteåligganden och lemnade honom icke tillfälle att i tjensten informera och öfva den lägre personalen och omedelbarligen med sin uppmärksamhet kontrollera dessa i detaljerna af tjenstens utöfning. Nyantagne konstaplars inöfvande i polistjeusten hade hitintills varit lemnadt i beroende af den re eller mindre handledning. som kunnat meddelas afä dre kamrater och poliskommissarierna: men dessa sednare — synnerligen i början af deras tjenste-) tid. sjelfva i behof af instruktion — vore i allmänhet fullt upptagne af befälet och tillsynen öfver den dem inom trakten underlydande personal. och de kunde för denna deras egentliga) tjenstgöring vara ganska lämpliga, utan att ega de egenskaper. som fordrades för att instruera och för tjensten bilda en hel att hos denna ktes lif och intresse för tjensten samt månhet om noggrannt pligtuppfyllande. I händelse handläggningen af mål, i hvilka poliskammaren hade att utöfva domsrätt. kor me att uppdragas åt kild polisdomare, erfordra des ej särskildt dande polismästare: me icke desto m af vigt att, vid inträ ande förfall för polismästaren. någon i hufvudisende erfaren person funnes att ill komme, att stadsfiskalerna -— kas åligganden såsom alknänna åklagare vid domstolarne i Stockholm m. m. ökats i mån af den tilltagande folkmängden — hade alltför ringa tid öfrig for att ät polismyndigheten lemma något verksammare biträde, och aflöningsbeloppet för polisadjutanten varit alltför otillräckligt att lämplig person särskildt för denna befattning )b kunnat erhöllas, ansåge öfverståthållare-embetet n för sin del nödigt att för vinnande af det biträfö de, i fiera afseenden, hvaraf behofvet länge varit erkändt. å polisens stat måtte än as en bil-t dad och lämplig persor om inhemtat känne d dom af polisväsendet såväl inom andra hufvud-n der som härstädes; och borde honom, jemte rbindelse att vid förfall för polismästaren förta hans embete, åligga att biträda såväl vid tillsyn öfver konstaplarnes patrullering och pospersonalens tjensteutöfning i allmän! ock vid densammås praktiska unde ing i jensten samt vid efterspaningar i brottmål m. n, — Denna tjensteman. hvilken lämpligen torde kunna benämnas polislöjtnant eller polisöfyerkommissarie, borde allenast tillsvidare till tjensten konstitueras. För att lämplig person må ill befattningen kunna påräknas, ansåge öfverståthållareembetet aflöningen ej böra bestämmas n ägre än till 4000 rår. Då i stället det för pos isadjutanten i stat uppförda anslag af 1500 rårtö komme att upphöra, orsakades härigenom till-n skning i utgiftsstaten af 2300 rår. Då polislöjtnanten skulle hafva till uppgift att f vissa delar leda efterspaningarne efter brottslinfr d v sär samt att öfverse rapporterna angående tinade förbrytelser, :kunde förhör inför poliskamnaren i mål, som skola till handläggning af lomstol hänvisas, i väsentlig mån inskruänkas. Pill besparing i tid och omgångar kunde i många all förhör af honom verkställas på stället, der8 örbrytelsen föröfvats, samt der målsegande och X vittnen sig uppehålla. Derigenom borde, med d mdantag för större och vidiyftigare ransakuinf var. remisser angående häktade personer kunna !! vinna blifva atlemnade till domstolen inom 2i immar efter det den för brottet angifne blifvit te inmanad. De i vissa fall erforderliga ridare efterforskningar kunde sedermera forts beroende af den till domstolen aflåtna remisen, samt rapporter derom genom åklagarens rsorg till domstolen öfverlemnas. Denna förindring, som för den anklagade skulle leda till rkortning i ransakningsoch fängelsetiden, restafvades äfven af skyldig omsorg för den versonliga friheten. Inskränkning i fängelsetilen komme att medföra hesparing för stadskassan, och derigenom att i de egentliga brottmåen, som skola hänskjutas till behandling vid 5i lomstol, särskilda förhör inför öfverståthållareembetei 1 de flesta fall komme att undvikas, befriaKi des målseganden och vittnen från besväret att id lessa mål maren. I fråga om poliskommissarier och öfverkonstaplar ansåge öfverståthållareembetet antalet )P böra bibehållas såsom hitintills, de förra vid 8 och de sednare vid 30, af hvilka 27 skulle beräknas för traktpolisen, 2 för efterspaningsoch len detektiva polisen och en för tillsyn öfver de prostituerade. Jemte hvad blifvit erinradt om nödvändigheen att polispersonalen försåges med tillräckliga wlöningsförmåner, torde i detta afseende böra agas i betraktande denna personals tjensteål. sanden. Ordinarie konstaplarne hade hvarje lygn att ute i staden änder 9 till 10 timmar, lels på dagen och dels wnder natten, verkställa patrullering utan afseende på väderleksförhålanden. De hade derjemte icke sällan att på förmiddagen närvara i poliskammaren eller vid k iomstolarne för upplysningars meddelande samt att deltaga i extra tjenstgöring dels vid eldsvå-l? lor, dervid de utom äldre åligganden numera illika hade att framkaffa materielen för brand-16 vosternas begagnande samt handhafva servisen if desamma, dels ock i följd at många tillfälliga kommenderingar, sjukdomsiörfail bland kamrater n. m. äfvensom att verkställa en mängd kalleler till poliskammaren. Denna tjenstgöring jemte i le dermed förenade, ej sällsynta faror och obeag gjorde befattningarne vida mera anstränsande än den för betjeningen vid flera enskilda nrättningar, såsom gasverket. vattenledningen. ernvägstrafikew samt för vaktibetjente i allmänrot YNtam dat att afiralionaercennalaen I allmän hat I 0 tillstädeskomma jemväl i poliskam(Sa