Aftonbladet – 5 juli 1864, sida 3

målsegandena antydt. att poliskonstaplarne handlat allenast såsom redskap för utförande af förmäns vilja. Uti denna åsigt kan jag icke instämma i förevarande mål, der konstaplarne icke gittat åberopa ra order, som berättigatdem att förfara på sätt sem skett. Enligt hvad af hr olismästaren Wallenbergs förklaring inhemtas, innehöll den för den 8 sistl. Mars gällande orden, i fråga om användande af våld, att då folkhop icke åtlydde tre gånger upprepad uppmaning att skiljas, battongerna borde, utan skalnad till de trotsandes klädedrägt, användas. fö att spränga sådan folkhop, samt att slag å hufvud icke finge utdelas. Det är visserligen sant, att denna order, med sin egenskap af för tillfället stadgad undantagslag, kunnat förvilla de underordnade polistjenstemännens begrepp om civil myndighets befogenhet att begagna väld. Det torde ock med skäl kunna påstås. att den bland allmänheten rådande föreställning, som velat till den af polisbetjeningen under ifrågavarande dagar så allmänt ådagalagda häftighet finna upp: hofvet till någon dei uti efterdömen!: gifna från det håll. derifrån de underordnade polismännen bort änta efterföljansvärda exempel, , icke saknar all grund. Men hvad sålunda kan anföras till polisbetjeningens ursäkt lärer icke, i såda-a fall som förevarande, der poliskonstapltar, med öfverskridande af dem gifna order, sig förbrutit, lända till deras urskuldande vidare, ön hvarje anuan frestelse till brott för den, som gjort sig till sådant skyldig. Jag yrkar derför, att domstolen måtte, långt ifrån att ådöma de tilltalade det lindrigaste straff för våldet. fästa tillbörligt afseende på den omständigheten. att de tilltalade konstaplarne begått misshandeln under utöfvande af tjenst. som, enligt första paragrafen uti den för dem gällande instruktion, har till ändamål att betrygga ordning och säkerhet i samhället; hvilket allt till domstolens prötning hiirmed öfverlemnas. Stockholm den 28 Juni 1864. AV. Åbergsson. Vidimeras exofficio Edv. Ploman.