Aftonbladet – 5 juli 1864, sida 3

ande. Anders Bolin, hvi I hr polismästaren icke ens bemärkt. deremot fått, på sätt tre vittnen intygat, gå fri ända till hörUnet af Riddaregatan, samt att Anders Bolin först få sistnämnda ställe, efter det han uppmanat t) konstaplarne att ic n ytterligare slå Gabri I Bolin, bli utan att annan anledning dertill bevisligen förefunnits, af konstaplarne gripen och I afförd till Ladugårdslands vaktkontor, der han I uppehållits omkring tre fjerdedels timma. Jemte I det jag förklarar mig icke a anledning att uti ifrågavarande afseende föra någon talan mot Fröberg, Carlsson eller Löfgren. kan jag icke undgå att emot Menander och Kyhlberger. för I berörda egenmäktiga förfarande under tjensteutI öfning, hvilket icke lärer kunna anses vara af den svåra beskaffenhet, att detsamma bör med: föra ansvar enligt 20 kapitlet 7 missgerningsI balken och kongl. förordningen den 20 Januari -1 1779, yrka tillämpning af stadgandet uti 1 kaI pitlet 7-6 utsökningsbalken. Vidare är poliskonstapeln Kyhlberger angifven att hafva den 8 sistlidne Mars, klockan mellan I nio och tio på aftonen. dels egenmäktigt stängt 1 krogföreståndaren Olof Christian Duners kroglägenhet vid Arsenalsgatan, dels å nämnda gata misshandlat slagtaren Johannes Richard Johnsen, dels ock slutligen våldfört sig å porterförsäljerskan Anna Sofia Andersson i dennas försäljningslokal vid Arsenalsgatan . Genom flera vittnens berättelser är det ådaga Tlagdt, att Kyhlberger ej mindre inne -å Duner krog uppfört sig oskickligt, dervidhan yttrat att, I om någon af de innevarande sade ett ord. det I skulle blifva smörj öfver lag. än älven derefter, vid det han utgått från krogen, före den rätta TI stängningstiden tillstängt de yttre åt gatan varande krogdörrarne, dervid Kyhlberger. -eedän Duner erinrat om gin rättighet att hålla krogen öppen till klockan tio, yttrat: jag stänger när jag behagar. För detia oskickliga och egenmäktiga beteende, hvilket gifver ytterligare anledning att antaga, det Kyhlberger ifrågavarande afton icke varit nykter, lärer han icke kunna undgå den näpst. som omförmäles i1 kapitlet 7.4 utsökningsbalken. Rörande våldet emot Jobnsån. hvilket timat kort efter det Kyhlberger utgått från Dunrs kroglägenhet, hafva vittnen berättat: Tackjernsbäraren Gustaf Ericsson. att han, som varit inne å Duners krog. hört bråk på gatan, sedan Kyhlberger från krogen utgått; kusken rs Auavst Lundström, att kort efter det Kyhlberger aflägsnat sig från Duners krog. slag och nödrop förI nummits från gatan derutanför; slagtaren Hans Johan Johansson, att kort efter det vittnet och Johnsån i sällskap lemnat Anna Sofia AndersI sons porterstuga, Kyhlberger, utkommen från Duntrs krog. gått fram till Johnsen och, efter I något ordande, dervid Kyhlberger till en början sökt uttrycka sig på tyska språket, med battong tilldelat Johnsn tre slag. deraf ett i hufvudet, samt att Johhsön till följd af slagens :våldsamhet fallit emot ett vid gatan för byggnadsmaterialiers förvarande uppfördt stängsel: och Anna Charlotta Andersson, att strax efter det Johnsån och en i hans sällskap varande person utgått från ofvanberörda porterstuga. vittnet, som derstädes innevarit. hört ljudet af slag från gatan och, då hon, med anledning deraf. skådat ut genom fönstret. sett Kyhlberger skuffa Johnsån emot förenämnda förvaringsstängsel; och anser jag, genom denna bevisning och hvad i öfrigt i denna del förekommit, Kyhlberger öfvertygad att hafva vid ifrågavarande tillfälle å Arsenalsgatan. I hvarest, enligt flera vittnens intyg, icke någon I oordning från folkets sida eller ens någon folksamling då egt rum, misshandlat slagtaren Johnsån, för hvilken misshandel jag ar ansvar å yhlberger enligt kongl. förordningen den 29 Jannvari 1861. Den bevisning, som åstadkommits angående uppträdet inne å Anna Sofia Anderssons porterstuga. innefattas hufvudsakligen i följande vittnesmål: af betjenten Frans Gustaf Fernstedt, att vittnet, som utgått från Duners krog något efter Kyhlberger, varseblifvit Anna Sofia Andersson uti dörröppningen till porterstugan och att, sedan Anna Sofia Andersson yttrat: slå ej ihjel menniskorna eller något dylikt: Kyblberger, hotande henne med battongen, rusat emot henne. skuffat henne baklänges in i rummet och sjelf dit inträdt; af pigan Anna Sofia Haasten, att, sedan vittnet, som vid ifrågavarande tillfälle befunnit sig i Pörterstugan, hört ljudet af släg från gatan och Anna Sofia Andersson, som öppnat dörren. utropa: Herre Gud, slå ej ihjäl menniskorna, Kyhlberger genast derefter inkommit å porterstugan och. förutom an-i nat oskickligt beteende, gripit Anna Sofia Andersson i ena armen och Taldsamt slängt henne öfver en bredvid ett bord befintlig stöl: samt af drängen Gustaf Alfred Jonsson och dagvakten vid gasverket Cal Isak Liden. att. etter det Anna Sofia Andersson, eom stått i dörren till porterstugan, med fnledning af slagsmålet ute få gatan yttrat: Herre Gud, slå ej) ihjäl karen, en poliskonstapel. liknande Kynlberger, den vittnena tillförene icke känt, inkommit, med upplyftad battong och under yttrande: tig, du är en qvinna, fattat Anna Sofia Andersson 1 ena armen och skuffat henne emot ett bord. För det våld Kyhlberger sålunda är öfvertygad att hafva emot Anna Sofia Andersson i hennes hemvist föröfvat, yrkar jag å honom ansvar, jemvil efter kongl. förordningen den 29 Januan 1861. Utom de af mig otvan anmiärkta : omständigheter, som gifva stöd åt antagandet att Kyhl berger ifrågavarande aftou icke varit nykter, hafva i målet hörda vittnen i sådant afseende intygat : tackjernsbäraren Eriksson, att Kyhlbergen på eftermiddagen den 8 sistlidne Mars tre lika gånger innevarit å Duners krog och förtärt starka drycker samt vid det sista af dessa! tillfällen, klöckan omkring 9 på aftonen. köpt! fem eller tio kubiktum bränvin i en medhafd butelj; betjenten Fernsteåt, att Kyhlbverger vid sist omförmälda uppträden betett sig såsom en drucken eller mindre vetande; samt kusken Lund! ström, att Kyhlberger vid sin innevaro å Dunrs krog, förefallit Lundström, väl icke öfverlastad, men något rörd af starka drycker; hvarförutan jag får erinra om poliskonstapeln Håkanssons nin att Kyhiberger vid ankomsten till Ladu-! gårdslands vaktkontor sett vild ut. äfvensom slagtaren Johanssons berättelse, att Kyhlberger bemödat sig att tala tyska med målseganden Johnsen. Jag hemställer tlll domstolens pröfning, huruvida ieke Kyhlberger må; anses härigenom öfvertygad att hafva varit i: Hqtemöfning ärucken och förthy gjort sig för-, allen till ansvar efter kongl. förordningen den 16 November 1341. i Hvad slutligen vidkommer frågan om det våld, som den 8 sistlidne Mars kl. omkring 11 på aftonen å Götgatan föröfvars emot förre stadsfiskalen Ileine, för delaktighet i hvilket våld Heine; angifvit Kyhlberger och jernbäraren Sjögren, har Heine icke kunnat uppgifva de öfrige våldsverkarne. hvilka skola varit poliskonstaplar och till deras biträden använde personer. Att Heine blifvit vid nämnde tillfälle af polispersonalen misshandlad torde få antagas utredt dels genom Kvbhlbergers egen förklaring samt pigan Sofia Anderssons och stadssvldaten n:r 78 Carl Carlssons vittnesmål. dels ock genom det af doktor I N. L. Klingvall meddelade embetsintyg. hvaraf i inhemtas, att Heine den 9 sistlidne Mars befunvits hafva på hö högra armen ett skrubbsår jemte ! blänad och svullnad deromkring, på venstra i armbågsleden några smärre skrubbsår och nedanför dessa et skrubbsår af 1 tums längd! och 2 toms bredd med blånad och svullnad deromkring samt å venstra skulderbladet en blånad. Kyhlberger medgifvit. att han! vid ifrågavarande tilltälle sammanträffat med, Heine, så, ehuru han förnekat, att han deltagit i misshandeln, får jag likväl, med åberopande af hvad i öfrigt mot Kyhlberger i dettaj afseende förekommit, hemställa, att det måtte! varda Honom ålagdt att med ed emot förevaran